Betyg: 4 av 6

Denna diktade historia på sann bakgrund tar oss till en ö i Oslofjorden 1915. Det unga Norge har efter internationella förebilder kultiverat fram ett modernt hem för ”førsømte gutter”. Målet är att göra dem till dugliga, kristna unga män som en dag ska kunna gå ut i samhället som goda medborgare. Anstalten heter Bastøy Skolehjem och här ägde ett uppror rum just det år som filmen utspelar sig. Det blev inte lika fult som i Ådalen men paralleller finns.

Vår ovillige ciceron på denna lilla djävulsö är 17-årige Erling (Benjamin Helstad, snart stor). Han anländer en gråkall dag och får lämna ifrån sig privata ägodelar, kläder och namn –från och med nu är han C19. Så länge han bara följer reglerna ska allt gå bra.

Ordningen visar sig snabbt gravt dysfunktionell. Pennalism förekommer i alla riktningar, värre saker med. En dag får C19 nog. Han blir villigt vår James Cagney, vår Pelle Erövraren och vår Spartacus i denna film av klassisk skola som ibland också kan kännas lite gammaldags men som är fint skriven och ännu bättre spelad.

Skarsgård tangerar därvidlag Järegård i rollen som Herr Bestyrer. Marius Holsts manus har inte gett honom något mänskligt – eller som det ibland heter, kristet – namn. Han är i alla fall svensk (säkert vanligt under denna period) och styr Bastøy med järnhand. Skarsgård själv har sagt att karaktären nog skulle ha upplevts som en mjukis på sin tid. Kanske har han rätt. I alla händelser är Herr B och hans vämjeliga stab ett minne av en nordisk epok som vi ser tillbaka på helt utan nostalgi eller stolthet. Tacka fan för att C19 vill till havs.