Betyg: 5 av 6

20-åriga Katarina längtar bort från den påvra miljö där hon är uppväxt ”till det som är vackert”. Det vackra är klassisk musik, som hon upptäcker av en slump på Youtube. Plötsligt öppnar sig en ny värld för henne som sätter toner på hennes känslor. Och som en mal dras mot lågan dras hon till Konserthuset i Göteborg, där filmen utspelar sig och får genom tur och skicklighet jobb som receptionist. Hela hennes liv vänds upp och ned, den lealösa alkoholiserade mamman och snälla men fyrkantiga tv-tittande pojkvännen försvinner i ett grått dis. Nu bländas hon istället av dirigenten och maestron Adam som inte kräver mindre än det bästa av sin orkester. Och han är inte sen att lägga märke till de beundrande blickarna från den vackra, unga kvinnan.

Den tunga, smäktande och långsamt stegrande andra satsen ur Beethovens sjunde symfoni blir ledmotiv för deras relation. Med hjälp av Ekelöf och motton som ”Modet är livets sanna mått” av Kierkegaard är Katarina snart erövrad.

Nykomlingen Alicia Vikander är i bild i stort sett hela filmen igenom och hennes ansikte dramats spegel som går från kallt, avstängt och uttryckslöst till hett, smältande, ja nästan upplöst i sina nyväckta känslor. Det är magiskt att se en sådan totalt förvandling.

Samuel Frölers dirigent utvecklas åt andra hållet från charmig och pojkaktig till kylig och avståndstagande, hans känslolöshet är otäckt skickligt gestaltad. Här är en man som hade tänkt sig ett litet äventyr, inte en riktig relation som kan sätta äktenskap och trygghet på spel. Katarina blir ett problem.

Historien känns igen inte minst efter vårens debatt om den kultur på teatrar och andra arbetsplatser, som tillåter äldre etablerade män att utnyttja unga utsatta kvinnor, men Lisa Langseth vrider den ett par varv till.

Adam vet inte vem han har utmanat. Om deras ”affär” är en bagatell för honom så är den dödligt allvar för henne. Ingen ska stänga dörren till den nya sköna värld som öppnats för henne. Någon väg tillbaka finns inte.

Det är spännande och ovanligt med ett så, i brist på bättre ord, vuxet drama i svensk film, som helst uppehåller sig vid barns och ungdomars vuxenblivande. Till det som är vackert är en fantastiskt mogen debut av Lisa Langseth om vad som kan hända när mannen som har allt möter kvinna som har inget.