Betyg: 2 av 6

Få regissörer gör mig så ambivalent som M Night Shyamalan. Han är han full av storslagna visioner och en benhård tillit till sina egna ideer. Det visade han 1999 i genombrottsfilmen Sjätte sinnet, en gastkramande effektiv thriller om en liten pojke som ser spöken.

Problemet är att han helt saknar humor, något som har gjort de flesta av hans filmer till tungrodda, pretentiösa storbudgetmonster.

Hans senaste skapelse är inget undantag. Den utspelar sig i en polariserad fantasyvärld, där de fyra elementens nationer slåss om makten, i väntan på en frälsare som kallas Avataren. Filmens hjältar – och skurkar – kan tämja elementen med en blandning av fridans och qigong, och detta skildras i detalj i scen efter sövande scen. Ironiskt nog bygger dessa gravallvarliga stolligheter på en avsevärt spexigare tecknad tv-serie för barn.

Som vanligt är effekterna imponerade. Dev Patel (Slumdog millionaire) som – bokstavligt och bildligt – bränd prins räcker inte för att skapa ens skuggan av sug efter de två (!) planerade uppföljarna.