Webb-tv
Stijn tycker sig leva det perfekta livet. Han driver ett eget företag och tillsammans med sin vackra fru Carmen har han en underbar dotter.
Betyg: 1 av 6
Jag har inte läst den bestseller av Ray Kluun som denna holländska film bygger på och kan därför inte säga hur mycket som har vanställts på vägen. Hur som helst kan En sorts kärlek vara årets bisarraste film, modell Killinggänget på ultraironiskt tabubrytarhumör.
Det börjar med vår manlige huvudperson, tankfullt stående på en underskön strand. Ljudspåret dränks i insmickrande new age-piano och murrig voice-over. ”Mitt liv var ju så perfekt! ”Mannen, ganska lik Rickard Sjöberg, får sig en saftigt softlinsad närbild.
Han är cool reklamare, svår på fruntimmer, med skitsnygg fru och docksöt dotter. Och så cancer.
I hustruns bröst. Det är därför han nu står där på stranden och ser ut som om han längtar efter en Pripps Blå.
Och så får vi se vad som hände med hennes kemoterapi och hans otrohet, allt levererat à la Mitt livs novell och med tanken att vi ska gråta och inte skratta.
Och visst gråter jag, fast på fel grunder.
En sån gräslig film.
