Betyg: 4 av 6
Sommaren 2009 skulle Fredrik Gerttens dokumentärfilm Bananas! – om nicaraguanska bananarbetare som blivit sterila av bekämpningsmedel – visas i tävlingssektionen på Los Angeles filmfestival. Men efter påtryckningar från världens största fruktbolag Dole togs filmen ur tävlan och blev med nöd och näppe visad över huvud taget.
Före visningen läste den pressade festivalledningen dessutom upp ett uttalande där man uppgav att flera vittnesmål i filmen var falska. Några veckor senare stämde Dole filmens Fredrik Gertten för förtal.
Den som mot förmodan har kvar vissa illusioner om amerikanska bananbolag, tas ur villfarelsen med hjälp av Malmöfilmarens nya dokumentär. Big boys gone Bananas! är berättelsen om hur långt ett multinationellt bolag är berett att gå för att skydda sitt varumärke.
Dole stämmer Gertten, antyder i förtäckta hot att filmaren och hans produktionsbolag kommer att ruineras samt försöker misskreditera honom genom köpta debattartiklar och brev till journalister och riksdagsmän.
Bolagets propagandamaskineri lyckas till och med få en prominent person att helt barockt likna Gerttens film vid den nazistiska propagandafilmen Der ewige Jude.
Vändpunkten kommer när skånsk bloggare protesterar mot att hamburgerkedjan Max serverar fruktsallader från Dole. Max bryter med Dole och senare får svenska konsumenter Ica att vända sig till bananbolaget och be om en förklaring till agerandet.
Och när konsumenterna visar sin makt viker sig Dole och drar tillbaka sin stämning.
Big boys gone bananas! är förvisso en traditionellt berättad film, men den lyckas bygga upp en dramatik som är engagerande och – framför allt – upplyftande. Det går att säga emot ett multinationellt bolag, David kan vinna över Goliat.
