En mer ofräsch huvudrollsinnehavare än herr Lazarescu (Ion Fiscuteanu) får man leta efter. Han luktar både kiss och kräks, en ändå växer han under resans gång.
Betyg: 5 av 6
Hemma i herr Lazarescus lägenhet i en förort till Bukarest luktar det kattpiss, sprit och spyor. Den 62-årige innehavaren bor ensam. Hans fru har dött, hans dotter emigrerat till Kanada och hans syster vill inte prata med honom någon längre stund i telefon. De enda som han kan vända sig till när han har ont i huvudet och magen är sina grannar. De är inte heller särskilt trakterade.Cristi Puius film liknar inget som visas just nu på biorepertoaren. Jag räknar till att vi tillbringar en timme hemma hos mannen med de förpliktigande förnamnen Dante Remus tillsammans med hans grälande grannar innan ambulansen anländer.
Det mest dramatiska som händer är att huvudpersonen ramlar i badkaret. Sedan åker vi tillsammans med den allt sämre herr Lazarescu och ambulanssköterskan Mioara från det ena upptagna sjukhuset till det andra. En stor bussolycka har ägt rum samma kväll och i jämförelse med den väger herr Lazarescus diffusa symtom lätt.
Läkarna är hjärtligt trötta på patienter av Lazarescus sort – han luktar sprit och kissar på sig – och det visar de öppet. Antingen småpratar de om sina kärleksbekymmer eller också tävlar de i cynism medan de sätter patienter och underlydande på plats. Ju sämre han blir desto mer försvarslös blir herr Lazarescu. Ambulanssystern Mioara följer ändå motvilligt med honom från sjukhus till sjukhus.
Det kan låta tröstlöst, men är oavbrutet fascinerande, filmat som en dokumentär med långa, raka, närgående tagningar, utan en enda ton av stämningsskapande musik. Skådespeleriet är så realistiskt att det går att tas för verklighet. Det är som om man själv vore på plats. Och vem har inte tillbringat orolig väntetid på ett sjukhus?
Filmen börjar i en tragikomisk ton, men djupnar allt eftersom. Till slut är herr Lazarescu undersökt och klar för behandling, naken och rakad ligger han under ett lakan på en brits. Men även om operationen lyckas är det inte säkert att patienten överlever, för att travestera en gammal vits.
Vad är ett människoliv värt? Det är den fråga som växer fram under filmens gång. Syster Mioara räknar vid ett tillfälle vad alla undersökningar och transporter av herr Lazarescu har kostat – till ingen nytta får man väl anta att hon menar. Samtidigt som vår respekt för honom växer ju mer kärleks- och känslolöst han blir behandlad.
Herr Lazarescus död har vunnit flera internationella priser men har bara minimal distribution i Stockholm och Göteborg. Den är tänkt att bli den första av sex berättelser från Bukarests förorter. Se den.
