Det är litet komplicerat. Jack, ofokuserad slacker i yngre medelåldern, genomgår någon sorts kris ett år efter det att hans bror har avlidit, uppträder obalanserat. Han behöver vila upp sig och lånar en ödsligt belägen stuga av Iris, den döde broderns före detta flickvän. Jack är litet kär i Iris, men det vet hon inte om. Han vet knappt om det själv.

Väl framme vid den ödsligt belägna stugan upptäcker Jack att den faktiskt redan är bebodd. Han kommer inte att vara ensam. Här finns Hannah, Iris lesbiska syster, som inte heller är riktigt på topp och som också hade tänkt hela en trasig själ i asketisk avskildhet efter det att den senaste relationen har havererat.

Efter en lång och våt kväll hamnar Jack och Hannah litet abrupt i samma säng. Varför inte, liksom? Det blir kanske ingen braksuccé, och ingen människa ska någonsin få veta att det inträffade. Särskilt inte Iris. Och vem anländer då till stugan i skogen ganska bums om inte just Iris? Nu blir allting ännu mer komplicerat.

Vem känner vad för vem och vem har vilka dunkla motiv för sitt kanske inte helt igenom ärofyllda agerande? Hur ärlig vågar man vara mot sina närmaste? Och mot sig själv?

Intressanta frågor, förvisso, men det vore lögn att påstå att regissör Lynn Shelton ur dessa utvinner något direkt omtumlande. Här finns en from förhoppning om en personkemisk reaktion mellan två udda karaktärer, med den alltid älskliga Emily Blunt (Iris) som katalysator, men skådespelarna lyckas blott alltför sällan improvisationstrolla med det tunna materialet.

Your sister’s sister är ett utkast till en chickflickig sängkammarfars som skulle må väl av ett par omgångar hård manusbearbetning.