För hundrade gången spelar Isabelle Huppert – blekare och smalare än någonsin – en överklasskvinna som förtrycker sin omgivning, den stiffa och frigida galleristen Agathe. Hennes snälle man (Dussollier) uppträder som en rädd hund. Men så träffar Agathe den pratsamme och vulgäre arbetaren/grobianen Patrick (Poelvoorde) – de har söner i samma klass – och sedan dröjer det inte länge förrän isbiten börjar smälta. På franska heter filmen ”Min värsta mardröm” och är uppbyggd på samma sätt som ”En oväntad vänskap” – extremerna dras till varandra. Denna gång är det inte den numera på film obligatoriska jointen som får paret i säng utan ren sprit – Patrick är förutom horkund också alkoholist.
Kommer loss på riktigt gör Huppert när Patrick tar med henne till sin belgiska kusins kombinerade biltvätt och bordell, där tjejerna gnuggar bilar med bröst och rumpa. Kul va? Och detta har en kvinna regisserat! I vilken tidsålder lever fransmännen?
