Betyg: 2 av 6

Hemliga agenter, hemliga för sina närmaste och ibland även hemliga för sig själva, kan vara riktigt roliga. Jag minns med förtjusning när Geena Davis hemmafru i The long kiss goodnight får ett anfall i köket och börja klyva grönsaker med dödlig precision – en minneförlust hade gjort att hon glömt bort att hon en gång varit en fatal agent med rätt att döda. Konststycket upprepades av Matt Damon i Bourne identity.

Arnold Schwarzenegger hade inte talat om för sin fru att han egentligen inte var en tråkig datorförsäljare utan hemlig agent iTrue lies, vilket han dock fick möjlighet att handfast upplysa henne om. I Mr & Mrs Smith visar det sig att filmens äkta par Brad Pitt och Angelina Jolie båda är hemliga agenter och får i uppdrag att döda varandra!

Icke att förglömma är animerade Superhjältarna där hela familjen bara låtsas leva ett normalt liv i förorten medan de väntar på nästa häftiga agentuppdrag, som naturligtvis kommer. Som sagt det går att göra mycket roligt av hemliga agenter.

Killers börjar bra. Katherine Heigl är både rolig och charmig som den övergivna Jen på tröstresa på franska Rivieran med sina beskäftiga föräldrar spelade av Tom Selleck och Catherine O’Hara.

Det dröjer inte länge förrän hon stöter ihop med en badbyxklädd Ashton Kutcher i hotellhissen i Nice och tycke uppstår. Han, har vi redan fått veta, är en agent och yrkesmördare. De finns de som retar sig på hunken Kutcher, men jag tycker han är helt acceptabel i sin roll. När han berättar sin hemlighet råkar hon sova, så hon får aldrig veta vilket liv han levt innan de träffades. Men nu vill han bli vanlig – inget mer dödande – de gifter sig och flyttar hem till USA där han blir byggledare. Tre år senare kommer Spencers förflutna i kapp honom.

Poängen med Killers är så vitt jag kan förstå att man har flyttat agentlivet till den perfekta medelklassförorten, där man nu börjar jaga varandra i bil över gräsmattorna, huka bland snabbköpets hyllor, springa för livet på kvartersfesten och med rätta misstänka sina grannar för att vara ute efter ens liv. Men det blir aldrig riktigt roligt. Här finns ingen tvist, ingen finess och framförallt ingen riktig humor. Äktenskapsgnabbet som pågår medan paret kastar sig undan kulorna är bara tjatigt.

Ytterligare en plump i protokollet är åldersrasismen. Catherine O’Hara, som spelar Jens mamma, har som enda uppgift att hälla upp alldeles för stora glas vin åt sig. Sådana blir före detta snygga kvinnor när de kommer upp i medelåldern ska vi förstå. Medan Tom Selleck, Jens pappa, fortfarande får vara farlig och attraktiv åldern till trots.

Jag var verkligen vänligt inställd till Killers, men den blev tyvärr en besvikelse. Men att ämnet inte är uttömt bevisas av den kommande premiären på Knight and Day, där Cameron Diaz inte ont anande hamnar på ett plan bredvid vad hon tror är drömkillen, men som visar sig vara...just det en spion på flykt spelad av Tom Cruise. Vi får hoppas på bättre lycka nästa gång.