Betyg: 5 av 6

Det finns inga gratisluncher. Ändå blir vi förvånade. Va? Den handsydda läderbollen jag köpte på bensinmacken för en femtiolapp, var den verkligen gjord av barnarbetare i Pakistan? Och så vidare. Allting har ett pris; antingen kostar det i den ena ändan eller också i den andra.

Detta gäller även den mat vi stoppar i oss. En imponerande effektiv industri ser till att vi har ett stort utbud av billiga kalorier i olika varianter nära till hands. Årstiderna är avskaffade, det finns rödaktiga tomater i diskarna för jämnan. Och bekvämt har det blivit; vill man inte laga maten slipper man. En cheeseburgare kostar en tia och en låda färdiglagat blir klar på någon minut i mikron.

Matindustrin säljer alltså inte bara mat numera. Den ger oss massor av tid att göra annat än att stå vid spisen. Men smakar det så kostar det. Ja, faktum är att det kostar i vilket fall som helst.

Food, Inc visar upp och diskuterar ett urval av dessa dolda kostnader. Det finns en hel del utmärkt litteratur i ämnet – främst Paul Roberts The End of Food från 2008 – men rörliga bilder av eländet är ännu svårare att blunda för. Filmen koncentrerar sig på de enorma djurfabriker som har ersatt gamla tiders bondgårdar och där äckligast tänkbara förhållanden gör att avföring titt som tätt följer med den färdiga produkten, vilket i sin tur resulterar i dödlig E. coli och diverse annat otyg.

Biffkor matas med en billig och stärkelserik majs för vilken deras matsmältning inte alls är anpassad och klafsar runt i sin egen avföring. Samma allestädes närvarande majs ges till hårt modifierade kycklingar som självdör i stora drivor när deras inre organ kollapsar under den snabbt tillväxande muskelmassan.

Här finns stunder av föga produktiv gråtmildhet: Skräpmaten är billig, fattiga människor är tvungna att ge den till sina barn. Men i allt väsentligt träffar filmen helt rätt: Ansvaret är ytterst vårt eget. Vi får precis det vi betalar för och ingen tvingar oss att blunda.