Betyg: 2 av 6

Uppenbarligen kan inget stoppa den flod av fantasyflosklig ungdomskultur som satte fart i Harry Potters kölvatten. Det är Percy Jackson och kampen om åskviggen – ett öron- och ögonbedövande mischmasch av hoplån och effekter – det slutgiltiga beviset på.

Ung pojke attackeras en dag i samband med ett studiebesök på museum av en till monster förvandlad vikarie. Till pojkens stora förvåning visar det sig att han är en halvgud, sonen till Poseidon, en modern Perseus – vilket förklarar varför han diagnosticerats med adhd och dyslexi, tillika varför han med lätthet kan vara under vatten i sju minuter.

Så startar ett fullständigt sanslöst äventyr på jakt efter Zeus stulna åskvigg och Percys mamma som tillfångatagits av Hades.

Det gränslösa frossandet i mytologiska vidunder – kentaurer, minotaurer, hydror, helveteshundar etcetera – var säkerligen till stor fröjd på planeringsstadiet, men i slutskicket är det bara tjatigt och segdraget. Stereotyperna är muggigare än på länge – för visst var det ett tag sedan vi såg en films enda mörkhyade person agera den vite hjältens sexgalne, skojige sidekick? Och produktplaceringarna sticker oblygt som Medusa själv i ögonen – Medusa som faktiskt skulle levt än i dag om det inte vore för Apple!

Rick Riordan som gjort sig skyldig till den litterära förlagan har skrivit fem böcker om Percy Jackson. Låt oss hoppas att hans utflykt till biodukarna förblir en engångsföreteelse.