Betyg: 3 av 6

Filmstudion Pixar är den animerade filmens oslagbara Dream Team, virtuoserna som konkurrenterna förgäves försöker kopiera. Det blir särskilt uppenbart med Sony animations senaste film, Det regnar köttbullar, som i teorin innehåller allt som man kan önska sig av en tecknad film: Humor. Action. Påhittighet. Men det pixarska lyckoruset uteblir.

I centrum för historien står den misslyckade uppfinnaren Flint som plågar den lilla ön Vrakviken med sina katastrofala experiment. När han äntligen får till det – med en maskin som omvandlar vatten till snabbmat – blir han omåttligt populär. Därifrån utvecklas filmen till en fartfylld katastroffilm när en tornado av spaghetti, tomatsås och köttbullar stora som skåpbilar hotar hela världen.

Det är både underhållande och färgstarkt, men saknar helt det lilla extra som vi vant oss vid efter Pixarfilmer som Wall-E och Upp – historier och karaktärer som fått växa fram under lång tid, och där varje detalj är genomtänkt och full med mening. De första tio minuterna av Upp innehöll mer äkta känslor än vad som ryms i hela Det regnar köttbullar.

I stället för finlir satsar Sony på övertydliga budskap om att nördar också är människor, att man blir tjock av att äta för mycket och att det är viktigt att berätta vad man känner. Frasen ”Jag älskar dig” (gärna följd av ett ”grabben”) är så överanvänd och så sliskigt framförd att man får ett trängande behov av att borsta tänderna redan i halvtid. I jämförelse med Wall-E:s ordlösa kärlek till Eva blir det oändligt banalt, men å andra sidan är det tämligen tröstlös att försöka tävla mot perfektion.