Betyg: 3 av 6

”Det kunde varit cancer men det är bara skilsmässa!” Så lyder en av de mer träffande replikerna i denna komedi som vill vrida och vända på begreppet kärlek.

Den som blir lämnad är Cal (Steve Carell) och man kan nästan förstå han hustru Emily (Julianne Moore) för något menlösare får man leta efter. Sedan får Carell gå i manlighetsskola hos Ryan Goslings professionella kvinnoförförare Jacob.

Carell morskar förstås upp sig och Gosling börjar tänka om när han möter ”den rätta”. Man har sett upplägget förr. Det saknas inte oväntade vändningar och olycklig tonårskär-lek skildras känsligt. Med så bra skådespelare kan det inte gå helt fel.

Ändå blir man besviken. Trots att upphovsmakarna har ambitionen att skildra verkligheten och inte minst kärleken som komplicerad och oförutsägbar – och bitvis även gör det – måste de ändå tvinga in filmen i en alltför välkänd och sentimental form, där alla står med ett leende mellan tårarna efter det fina offentliga slutanförandet.

Och så var allt eventuellt nytt de vill säga glömt.