Betyg: 4 av 6

Helst sitter han hemma och surar över att hans fru har lämnat honom. Hon har vår fulla sympati.

En dag hamnar Carl på ett seminarium om positivism. ”Ordet Nej Finns Inte”, dånar ordförande Terence Stamp med härligt överspel. Carl nappar. Sedan får vi se honom tacka ja; till polarna, till låntagarna, till gitarrlektioner, till att läsa koreanska, till allt. Och så småningom blir Carl en bättre man och träffar givetvis också en flicka på vägen.

Någon tycker kanske att det låter väldigt likt Liar, liar, där Carrey alltid skulle tala sanning. Jovars, men inte så att det stör. Här har man utgått från Danny Wallaces bestseller Mannen som sade ja, en historia med egna ben. Utöver det pyntas det med allehanda upptåg och bisarra gags, som när Carl förförs av en pensionerad grannfru med lösgom. Att åldersskillnaden mellan Carrey och skådespelerskan som gör grannfrun är ett år mindre än den mellan Carrey och skådespelerskan som spelar hans flickvän är, om inte bisarrt, så i alla fall intressant att notera.