Betyg: 2 av 6

Carl Hamilton måste vara en av de mest konturlösa agenter som skapats. Han är blott och bart en mordmaskin. Det är anledningen till att de som spelar honom är utbytbara, i motsats till exempelvis Jason Bourne som inte existerar utan Matt Damon.

Inte ens Mikael Persbrandt lyckas gjuta liv i Hamilton. I förra filmen hade han av misstag ihjäl sin flickvän utan att det satte några spår. Denna gång ska han rädda sin guddotter som kidnappats av en saudiarabisk terrorist kalkerad på Usama bin Ladin.

Kidnappningen är en hämnd på flickans mamma, spelad av Frida Hallgren, för att hon offentligt försvarat yttrandefriheten. Men ingen vill på allvar hjälpa henne. Säpo och CIA har annat för sig. Alltså måste Hamilton rycka in.

Filmen är full av fina teknikaliteter – liksom vid dödandet av bin Ladin får ett utvalt fåtal följa insatsen filmad i realtid. Men vad hjälper det när det aldrig blir spännande på riktigt. Vi vet ju att Hamilton alltid klarar vad han än föresätter sig med glans.