Betyg: 3 av 6

Kicking the bucket är amerikansk slang och kan översättas till svenskans sätta tofflorna/näsan i vädret. Denna dramakomedi heter i original The bucket list och åsyftar en lista man kan sammanställa med saker att göra innan man sätter sagda tofflor. Nu låter ju Toffellistan direkt visset, Näslistan också. Då är Nu eller aldrig en klämmigare titel.

Nu eller aldrig är också en klämmig film om… cancer, en ganska orimlig Hollywoodcancer med feelgoodförtecken. Av detta kan man kanske ta anstöt. Kanske kan man också ta det som en liten fantasi om att ta vara på timglasets sista sandkorn. Jag tror – hoppas – att det är menat så.

Efter att huvudpersonerna bägge har fått sin dystra diagnos hamnar de på samma sjukrum. Först är paret omaka som i en Lemmon & Matthau-film, sedan bli de vänner, Freemans stillsamme soulman till bilmekaniker och Nicholsons extremrike egoist (på viss JN-autopilot). Med den senares deg och den förres drömmar börjar de pricka av Listan. Det bär, än mer orimligt, iväg i fallskärm, på safari, till Taj Mahal och upp över Himalaya. På vägen får vi en dos filosofi värdig en country and western-låt.

Det är varken Kurosawa eller Bergman, som oförglömligt tog sig an ämnet i ett par filmer. Men det är Nicholson, Freeman och Reiner, bra folk på sitt sätt. Det kommer man inte helt ifrån.