Yrke: Reporter
Regi: Michelangelo Antonioni (1975)
Nyutgivningen av den i år avlidne Antonionis existentiella thriller Yrke: Reporter är en fascinerande meditation över den otäckt diffusa skillnaden mellan en värld där man är någon och en till synes snarlik värld där man är ingen alls. Slutscenens makliga kameraåkning ut ur och sedan tillbaka in i ett hotellrum tar fortfarande andan ur en.
Jan Söderqvist
Broken english
Regi: Zoe Cassavetes (2007)
Fin långfilmsdebut av Johns dotter och med mamma Gena Rowlands i rollen som eh.. mamma. Broken english är en osminkad romantisk komedi i indietappning. Upplägget är simpelt men effektivt: Parker Poseys uttråkade och depressiva 30-nånting-singel i New York har panik över att alla andra har förhållanden, men när hon snubblar över en fransk drömprins har hon svårt att hantera situationen.
Karoline Eriksson
Severance
Regi: Christopher Smith (2006)
Ett arbetslag från en multinationell vapentillverkare åker på teambuilding-helg någonstans i Östeuropas skogar. Men där visar det sig snart finnas mycket större faror än bara dåligt ledarskap, när folk börjar försvinna eller förlora kroppsdelar till höger och vänster. The Office-humor varvas med självmedveten skräck i vad som måste vara årets främsta splatterkomedi.
Nils Nordgren
Reprise
Regi: Joachim Trier (2006)
Med generösa blinkningar till franska Nya vågen i såväl estetik som tematik handlar norska Reprise om något så ovanligt som två unga medelklassgrabbar med litterära ambitioner. Joachim Trier berättar om viljan att hålla fast vid förgångna ögonblick och omöjligheten att reprisera dem, om vänskap, galenskap och konst. Han har tveklöst gjort den smartaste, snyggaste och mest stilrena debutfilmen i nordligaste Europa på mycket länge.
Malena Janson
A scanner darkly
Regi: Richard Linklater (2006)
Övervakningssamhället har aldrig varit kusligare än i Philip K Dicks kraftigt paranoida science fictionroman som nu filmats med Keanu Reeves och Robert Downey Jr i rollerna. En knarkspanare börjar spana på sig själv när det egna knarkandet går överstyr, och verkligheten löser upp sig i trippade hallucinationer. Svart komik varvas med kallsvettig klarsyn i denna disiga mardröm.
Jan Söderqvist
Cruising
Regi: William Friedkin (1980)
Första dvd-utgåvan av William Friedkins hårda psykologiska thriller som fick namnet Lockbetet i Sverige. Al Pacino gör en identitetskrisande Donnie Brasco i autentisk läderklubbsmiljö på nedre Manhattan, pre-aids, pre-Giuliani, i en mordhistoria som baserades på verkliga händelser. Snyggare än The Warriors, finfint soundtrack och ett imponerande organiskt berättande.
Karoline Eriksson
Dog bite dog
Regi: Pou-Soi Cheang (2006)
Efter att under hela sin barndom ha tvingats döda för att överleva, utvecklas den kambodjanske torpeden till en effektiv mordmaskin. Inhyrd för ett jobb i Hongkong, begår han inget misstag. Eller kanske, när han förälskar sig i en trasig flickstackare. Samtidigt blir den förföljande polisen allt brutalare, och till slut går den ene inte att skilja från den andre. Svartare än i denna sevärda gangsterfilm blir det sällan.
Jan Söderqvist
Prag
Regi: Ole Christian Madsen (2006)
Tät relationsstudie, mot fond av den tjeckiska huvudstaden, av ett havererat par, virtuost spelade av Stine Stengade och Mads Mikkelsen (sällan bättre) i en modern dansk variant av vad Liv och Erland brukade göra hos Bergman. Madsen, fullt likvärdig filmskolkamrat med Per Fly och Thomas Vinterberg, bekräftar att filmer döpta efter städer – se även München, Åmål och Casablanca – ofta är något extra.
Jan Lumholdt
Marketa Lazarová
Regi: František Vlácil (1967)
Tjeckoslovakiskt medeltidsdrama om stridande klaner och en bisarr kärleksaffär som utspelar sig i en natur där vargflockar och hotfulla svarta träd får Jungfrukällan att likna en parklek. Berättelsen är underordnad det måleriska bildspråket där intuitiva klipp mellan vackra landskapspanoraman, extrema närbilder och subjektiva perspektiv ger ett starkt expressionistiskt resultat.
Hynek Pallas
Killer of sheep
Regi: Charles Burnett (1977)
Burnetts skolfilm var ett svar på blaxploitation – regissören ville visa hur det fattiga svarta Amerika såg ut i hans ögon. Resultatet, som i år blivit tillgängligt för en bredare publik, är urban neorealism, en visualiserad 16 millimetersblues om vardagens svårigheter för en familj i Los Angeles. Dock inte utan poesi – dansscenen till Dinah Washingtons This Bitter earth är filmhistoriens vackraste.
Hynek Pallas
Hiss till galgen
Regi: Louis Malle (1958 )
Den bästa filmen från 1958 som ni kanske aldrig sett, äntligen på dvd och svensktextad på köpet. Paris. Otro. Jeanne Moreau. Crime passionnel. Miles Davis. Svartvitt. Allt går så fel men är ändå så rätt i Malles debutfilm, i en genre han aldrig återvände till. Och Miles musik... en sådan tur att denne franske regissör inte visste vad Hollywood hade så klart för sig på den tiden: svarta kan inte skriva filmmusik.
Jan Lumholdt
Mannen utan öde
Regi: Lajos Koltai (2005)
Hela deportationen framstår först som ett absurt missförstånd och lite av en fars. När järnvägsvagnen fylld med ungerska judar anländer till stationen Auschwitz-Birkenau, säger det passagerarna ingenting. Snart är deras egna namn utraderade och ersatta av nummer. Regissören Lajos Koltai följer nobelpristagaren Imre Kertészs roman mycket nära och kastar ett kallt skimrande ljus på vad det faktiskt kan innebära att genomgå det otänkbara.
Jan Söderqvist
