Betyg: 5 av 6

Bläddrar man i sina gamla familjealbum, brukar det se ut som om hela ens liv bara varit en enda lång semester. Kriserna och problemen bakom leendena känner bara de inblandade till.

Denna franska film börjar också med foton och smalfilmer från olika semestrar i familjen Duvals liv men sedan söker den sig bakom ytan på de lyckliga familjebilderna utan att vare sig bli allt för psykoanalytisk eller för farsartad. Regissören, som även skrivit manus har hittat den precis rätta avspända tonen i berättandet som fransmännen är så bra på.

Filmen gör under tolv år från 1988 till år 2000 fem nedslag liv vid viktiga datum i de fem familjemedlemmarnas liv. Duvals är en familj som alla andra och det är själva poängen med filmen. Pappa Robert är taxichaufför. Mamma Marie-Jeanne är hemmafru. De tre barnen Albert, Raphaël och Fleur är som vilka barn eller tonåringar som helst. De bor alla hemma när filmen börjar men har flyttat ut när filmen slutar.

Man kan säga att filmen är upphängd på fem avgörande ögonblick: när Albert flyttar hemifrån, Fleur förlorar sin oskuld, Raphaël tappar bort sitt livs kärlek, Pappa Robert förstår att han är dödlig och mamma Marie-Jeanne upptäcker att hennes sexliv har tappat gnistan. Med på ett hörn finns också farfar, som en känslomässig katalysator. Inte minst spelar hans fina vinkällare en viktig roll.

Från dessa situationer utvecklar filmen tre universella teman. Förhållandet mellan pappa - son, fäders och söners ömsesidiga förväntningar och besvikelser på varandra. Förhållandet mor - dotter, om vilka bilder den ena generationen för över till den andra om vad de innebär att vara kvinna. Det tredje temat, som berör alla i familjen, handlar hur man hittar fram till det man verkligen vill göra under den korta stund man har i livet.

Iscensättningen av dessa teman förstärks av formen, där den ena familjemedlemmens dilemma speglas i den andras och de tre temana framträder, försvinner och återkommer för att mot slutet skickligt knytas ihop. Dessutom har Rémi Bezançon förmågan att tryffera sin i grunden allvarliga film med roliga utvikningar, tokig infall och riktigt bra berättade historier. Resultatet har blivit en film lika oförutsägbar och bitterljuv som livet självt.