När min son var ännu yngre än idag och försökte få ordning på det här med siffror, räknade han som så: ”Ett, två, tre, många”. Samma lyckligt kreativa förhållande till fakta i allmänhet och geologin i synnerhet har upphovsmännen bakom Ice Age-filmerna, som från och med i dag utgör en kvartett. Här pågår allting för … tja, sisådär massor med miljoner år sedan. Ungefär. Här påbörjas kontinentaldriften mitt i istiden, vilket verkligen ställer till saker och ting för mammutar och diverse andra lurviga krabater. Det är upplägget.
Men låt oss inte orda mer om hur tossigt detta är, det är ju inte skol-tv det är fråga om utan barnunderhållning av det slag som avsätter små plastfigurer bland cheeseburgarna. Och visst har man hittat en vinnande formel bestående av bullrig småbarnsaction och pillemariska karaktärer. I år tillkommer sengångaren Sids tandlösa och ilskna mormor. Mina båda juniorrecensenter gjorde samfälld tumme upp.
