Webb-tv
Västernfilm, baserad på en roman av Charles Portis, i regi av bröderna Cohen. Två tuffa lagens män, en U.
Betyg: 4 av 6
Coenbröderna är som kameleonter. Man vet aldrig var man har dem. De kastar sig mellan halvdana genrefilmer som noirthrillern The man who wasn’t there och screwballkomedin Intolerable cruelty, de gör på förhand dödsdömda nyinspelningar av klassiker som Ladykillers och så åstadkommer de mästerverk som The big Lebowski, O Brother, where art thou? och nu senast A serious man (notera att de skrivit manus till de tre sistnämnda).
Nu gör bröderna återigen en nyinspelning av en klassiker: True grit från 1969, på svenska De sammanbitna (en bättre svensk titel som Rätta virket var redan upptagen av astronautfilmen The right stuff).
Den här gången går det mycket bättre än med Ladykillers, men tittar man på originalet inser man också hur nära de har lagt sig.
Bröderna Coen påstår att ingen minns originalfilmen. Där kan de ha rätt. Jag hade inte heller sett den. Men att ingen längre minns John Wayne – nja. Han är faktiskt hur bra och hur kul som helst som den ärrade sheriffen Rooster Cogburn. Men det är Jeff Bridges också. Rollen som gammal vresig brumbjörn passar båda lika bra.
Vi befinner oss på klassisk westernmark. En god man och familjefar har mördats av sin medarbetare. Den 14-åriga dottern Mattie, lika halsstarrig som en mulåsna, vill ha tag i mördaren död eller levande. Till sin hjälp tar hon den tuffaste och förstås även supigaste och skjutgladaste sheriffen, Rooster Cogburn. Både Wayne och Bridges excellerar i att påstrukna hålla balansen i sadeln.
Med på färden kommer också den lätt inbilske Texas rangern LaBoeuf, spelad av en charmerande Matt Damon.
Rollerna är typer; någon psykologisk utveckling är det inte tal om – och kanske inget behov av heller.
Boven Tom Chaney har gömt sig i indianland – farligt förstår man, men obegripligt tomt på just indianer. Däremot är det fullt av skurkar som det gäller att ta sig förbi. Här handlar det om att skjuta först och fråga sen. Mattie lär sig hur det ska gå till under färden.
Bröderna Coen har gjort en stilsäker och avskalad western där kampen för överlevnad går före alla moraliska betänkligheter i ett land där man är tvungen att ta rättvisan i egna händer om det ska bli någon. Originalet var betydligt känslosammare.
Som sagt det är stilsäkert och avskalat, men också opersonligt. Att det är Coens som gjort filmen märks mycket lite.
