Betyg: 1 av 6

Är det verkligen möjligt att produktplacera ett arabiskt emirat och flytta en film som borde utspela sig i New York till ett kitschigt hotell vid Persiska viken, en ocean från den storstadspuls som publiken förväntar sig? Går det, ens teoretiskt, att se mer malplacerad ut än vad Sarah Jessica Parker gör när hon ska shoppa i det arabiska folkmyllret iklädd någon sorts babydollig och vulgoabsurd krinolinutstyrsel? Ska inte någon få fängelse för det här? Och är kvinnor enfaldiga bebisar som kvider orgasmiskt varje gång de ser limousiner och mörkhyad servicepersonal?

Dessa är blott några av de pockande frågor som tränger sig på under Sex and the City 2. Och jag svär på Christian Diors grav att jag gick till visningen med sol i sinnet, fullt beredd att låta mig underhållas av ännu en installation i denna eviga följetong om könsorgan och handväskor. Ge mig bara några oneliners och litet ögongodis, och jag är helt nöjd.

Men den toxiska kombination av idétorka, smaklöshet och total begåvningsbrist som här uppvisas bedövar dina sinnen och efterlämnar elaka frätskador i hjärnan. Man vacklar ut i verkligheten, fånigt tacksam över att den onda drömmen till slut tog slut.

Folk i ansvarig ställning inbillar sig uppenbarligen att varumärket SATC tål vad som helst. Någon på manusavdelningen tyckte att det kunde vara kul att reducera karaktärerna ytterligare och driva karikatyren till lyteskomik. Den stackars Kim Cattrall gör en Samantha som filmen igenommässar om sina hormoner och brölar av brunst. Bara någon som hatar sig själv mycket djupt kan ens överväga att göra detta gapiga skrälle till sin modeförebild. Och Carries (Sarah Jessica Parker) galenskap må vara av mildare natur, men inte heller hon ser riktigt klok ut i just någon av sina oräkneliga munderingar.

Därför betvivlar jag att filmen kränger iväg särskilt många grejer, och därmed fallerar den också enligt sina egna mest grundläggande kriterier.

Medv: Sarah Jessica Parker, Kim Cattrall, Cynthia Nixon, Kristin Davis m fl