Betyg: 1 av 6

Att 3D-film, det modernaste av medier, gärna begapar naturens transcendenta upphöjdhet kan ses som en paradox: människans litenhet bankas in av en apparat som bevisar hennes storhet.

De tidiga filmsnuttarna handlingslösa bilder har hängt med till James Cameron-producerade Sanctum. Men det som håller för en naturfilm på tio minuter blir här ett tvåtimmarsdrama om en expedition som fastnar i ett oväder i Papua Nya Guinea.

Och ju nyare teknik, desto längre bak vrids tydligen värderingarna. Överlevarna här är männen som förkastat samhället. Kvinnorna är bakgrundsflimmer och infödingarna tittar nakna mot himlen och skakar på huvudet.

Budskapet om att det finns något bättre i det förmoderna hamras så grundligt in – med episk sång på minoritetsspråk – att jag vill ringa Cameron och be honom lämna tillbaka 3D-tekniken han lånat av civilisationen.