Betyg: 2 av 6

Unge Michael läser till präst trots att han saknar den sanna tron. Därefter skickas han på specialistutbildning i djävulsutdrivning i Rom, fortfarande fylld av tvivel. Kyrkan envisas med honom, anser att han är av rätta virket. Han får gå som lärling hos den buttre fader Lucas, som bekämpar demoner med frenesi och övertygelse.

Ritualen är en dyster och relativt sober (inga snurrande huvuden som kaskadkräks) övning i exorcism, en film där alla t i förtexterna ser ut som små krucifix och där kameran åker ominöst genom kalla korridorer alltmedan stråkarna vibrerar hotfullt. Onda andar väser och skriker hädelser genom besatta syndares förvridna läppar.

Det är inget fel på Mikael Håfströms hantverk, det är bara det att hela demonproblematiken blir om möjligt ännu löjligare i denna farbroderligt docerande inramning.

Varför har man gjort sig allt detta besvär, och hur tänkte man sig att någon enda människa skulle uppfatta filmen som intressant?