Varför visa en dokumentär om Woody Allen på bio? Är det inte på tv man ska se den? Men visst, vi hängivna fans, vi läser om och ser på Allen var helst han dyker upp.

Det man kan undra över är snarare varför ingen kan hitta på en ny form för dessa porträtt istället för en lång intervju med huvudpersonen kompletterad med kortare intervjuer av vänner och medarbetare. Det måste gå att fånga en intressant person på något annat vis.

Egentligen bryr jag mig inte om vad Martin Scorsese, Dick Cavett, Larry David och alla de andra har att säga om stjärnregissören. Det blir visserligen lite intressantare när Diane Keaton berättar eftersom hon levt och arbetat så nära Woody Allen (hans andra livsledsagare, Mia Farrow, är inte med). Och jag visste inte att Letty Aronson, hans lillasyster, även är hans producent numera. Framförallt vill jag höra Allen själv. Kvick och rolig som alltid och klippen ur hans filmer är underbara.

Men hur mycket den 76-årige regissören än bjuder på sig själv så behåller han sin gåtfullhet. Jag tror inte att han kan förklara ens för sig själv hur han fungerar, han bara är. Redan i skolan började han skriva skämt. Han kunde producera 50 om dagen för dåtidens ståuppare. Och på den vägen har det fortsatt. Han visar en hög med idéer till filmer nedskrivna på lappar liggande i skrivbordslådan som kommer att räcka och bli över till efter hans död.

Woody Allen struntar i vad andra tycker, han tänker fortsätta att göra en film om året så länge han har förståndet i behåll. Han verkar ha gott påbrå. Hans pappa blev 100 år, hans mamma är 95. Varje gång drömmer han om att göra ett mästerverk, varje gång känner han att han inte nådde målen, men tänker ändå: bättre lycka nästa gång! Vi, hans fans, håller förstås inte med. Minst hälften av hans filmer skulle jag beskriva som mästerverk. Woody Allen är glad om någon tycker om dem.

Han skriver alla sina manus på en bärbar Olympiaskrivmaskin från 60-talet. Och fort går det från idé till manus. Även inspelningarna ska gå snabbt, helst inga omtagningar så han hinner hem och se en baseballmatch på tv. Alla skådespelare vill jobba med honom och gör sitt absolut bästa. Några blir väldigt nervösa som Josh Brolin, andra bara ger sig hän. Själv påstår han att han inte regisserar. Egentligen vill han inte säga något alls till skådespelarna, men gör det för att vara snäll. Medan de intygar att han är den bästa personinstruktör de någonsin mött.

Det är väl just bristen med den här dokumentären att ingen avvikande röst får komma till tals utan att Robert Weide uteslutande polerar sitt intervjuobjekt. Några sprickor i kristallen hade enbart gjort Allen mera intressant.

Woody Allen förblir en gåta, en outsinlig källa som fortsätter att producera film efter film. I augusti kommer hans senaste, Förälskad i Rom, och just nu förbereder han en inspelning i San Francisco. Han säger sig fortfarande vara motståndare till Döden. Jag hoppas den gör ett undantag för just Woody Allen.