Betyg: 4 av 6
Trettonårige Nasri upprepar ofta att han känner på sig att något otäckt kommer att hända. Och han får så rätt. I stadsdelen Ajami i israeliska Jaffa ligger nerverna på utsidan på såväl araber som judar. Ett förfluget ord och våldet bryter ut, oftast med dödlig utgång. De båda regissörerna, israelisk-judiske Shani och palestinsk-israeliske Copti, har avstått från att skildra den gängse gräns- och etnicitetskonflikten för att istället koncentrera sig på dess mer allmänna effekt på människorna. För här råder ett sorts allas krig mot alla; kristna mot muslimer, legala arbetare mot illegala, fäder mot döttrar, alltid med hedern som ursäkt och bortförklaring.
Det hela börjar med ett misslyckat utpressningsförsök av medlemmen i en beduinklan mot en palestinsk caféägare och sedan är hämndkedjan igång, där skyldiga och oskyldiga offras med lika lite hänsyn. Om en konflikt ska undgå att lösas med en kula måste pengar – som aldrig finns – uppbringas, vilket leder till att kontrahenterna sjunker ännu djupare ned i kriminaliteten. Mönstret känns igen från filmer om gängkrigen i Los Angeles eller Rios förorter.
Regissörsduon har valt en okonstlad, närmast dokumentär stil, med kameran som en fluga på väggen, med övertygande amatörer i rollerna. Men man har brutit upp kronologin på ett sätt som gör första halvan av filmen ganska ansträngande att följa med i. I andra halvan faller orsaksbitarna på plats.
Filmen utspelar sig rent bokstavligt i en nattvärld – solen går mycket sällan upp över Ajami. Som åskådare hade man behövt en ljusglimt någonstans för att orka med hela vägen fram.
Medv: Shahir Kabaha, Ibrahim Frege, Faoud Habash m fl
