Betyg: 3 av 6

Det har vid det här laget gjorts ganska många dokumentärer i genren ”En stjärna och jag”, där den senare åker snålskjuts på den förra. Jaget är lite för litet för att stå på egna ben.

Denna gång handlar det om fem svenska sångerskor som, kanske inte direkt åker snålskjuts på intresset för Dolly Parton, men näst intill. Det samtal som förs mellan Nina Persson, Helena Josefsson, Cecilia Nordlund, Lotta Wenglén och Gudrun Hauksdottir handlar i väldigt liten grad om att vara kvinnlig musiker och desto mer om att skaffa barn eller inte.

Merparten av filmen handlar om längtan eller rädsla inför att bli förälder alternativt dåligt samvete efter ha blivit det och om förhållandet till de egna föräldrarna. Absolut berörande men knappast något som har med den barnlösa Dolly Parton att göra.

Jag hade önskat att de fem sångerskorna hade talat mera om sitt yrke och de eventuella hinder de mött när det nu var utgångspunkten och är något som är så relativt lite dokumenterat.

Fem manliga musiker hade definitivt ägnat filmtiden åt att berätta om var de hämtar inspiration till sin musik. Det var också den frågan de fem kvinnorna ville ställa till Dolly Parton.