Webb-tv
Christine är rullstolsburen efter att ha drabbats av MS. Sjukdomen har gjort att hon blivit isolerad och för att bryta ensamheten ger hon sig av på kulturella och religiösa gruppresor.
Betyg: 6 av 6
Med sin tredje film tar österrikiska Jessica Hausner steget upp till de verkligt stora regissörerna. Detta är en mirakulös film i all sin skenbara enkelhet. Dag för dag, steg för steg får vi följa den totalförlamade Christines tre dagars pilgrimsresa med böner, bad och bekännelser genom det ”Disneyland” som den enkla bondflickan Bernadettes uppenbarelser av den heliga Maria i en grotta i Lourdes förvandlats till. Massupplagor av madonnor i olika storlekar med neonblinkande glorior, massmässor, massbad - allt i kolossalformat. Suget efter det heliga vattnet från källan som sägs kunna hela sjuka människor tycks snarare ha ökat än mattats. Christine reser i ett sällskap med andra kroniskt sjuka, som assisteras av såväl manliga som kvinnliga diakoner i uniform respektive dok. Kameran håller sig hela tiden på respektfullt dokumenterande avstånd.
Christine, spelad av Sylvie Testud med det kanske mest levande ansiktet i fransk film, förväntar sig ingenting. Hon är en iakttagare som har åkt med för att få lite omväxling - är egentligen mer intresserad av kultur - medan hennes medresenärer diskuterar för och emot mirakel desto mer. Christines enkla dröm om att leva ett normalt liv bemöts snusförnuftigt av de kroppsligt friska prästerna och nunnorna med att det gäller att hela själen före kroppen.
Jessica Hausner presenterar hela spektrumet av troende och tvivlare, som trots bättre vetande, hoppas på ett genomgripande förändring av sina liv. Här finns den självutplånande nunnan, som till och med döljer ansiktet bakom handen när det ska tas gruppfoto, den icke särskilt övertygade prästen, som ändå hoppas på ett mirakel som ska ge honom personlig status, de försmädliga damerna som ifrågasätter vilka som är värda att helas och den förtvivlade mamman som är beredd att göra allt för att få kontakt med sin autistiska dotter. Och så finns Christine som inte väntar sig någonting, men ändå får uppleva ett kortvarigt mirakel, snarare åstadkommet av jordisk kärlek än gudasänt. Jessica Hausner har gjort en djupt rörande och djupt mänsklig film om allas vår osläckliga längtan efter ett kärleksunder som inte lämnar någon oberörd.
