Betyg: 3 av 6

Efter åtta böcker och en adventskalender är det nu förstås – om inte annat så av bara farten – hög tid för långfilmen om familjen Rantanen och deras krångelskojiga liv på hotell Gyllene knorren.

Eftersom den är så snarlik de 24 kvartarna som sändes i SVT i december finns inte mycket att säga utöver det som redan sagts av kollegor: Schablonerna (i synnerhet de om den riviga finska kvinnan och den tråkstruliga tonårstjejen) staplas på varandra så att de småningom når påfrestande höjd. Det är som en svensk variant av Pang i bygget. Dialogen är skojig och manuset klassiskt smartkomiskt – här med tävlingsinriktade ornitolognördar som bonus.

Skådespelarna, särskilt då Peter Engman som den klantigaste pappan sedan Sunes, är riktigt bra. Och den inom svensk barn-tv sedan några år starka trenden att satsa mer på scenografi än karaktärsutveckling blomstrar för fullt.

Själva intrigen – det vill säga de parallella berättelserna om hur grisen Pyret klarar sig i det konkurrerande hotellet Grossmans agility-tävling och om pappa Rogers förödande impulsinköp av ett växthus han inte kan montera – hamnar helt i skymundan för de mest bedårande klänningar, vackraste tapeter och fascistsnyggaste sovrumsinredning (hos elakingarna, förstås) som en svensk filmremsa fyllts med på länge.

Det är underhållande i en och en halv timme. En enda minut till hade varit outhärdlig.