Betyg: 3 av 6

Man anar en viss inspiration från Paul Haggis rasism-och-bilolycke-drama Crash i Othman Karims andra långfilm efter debuten Om Sara (2005). Först en våldsam kollision, sedan backas bandet och vi får veta vad de inblandade gjorde timmarna före katastrofen.

Idén bygger på att en handfull trängda människors agerande i olika delar av en och samma stad triggar igång en olycklig kedjereaktion som blottlägger fördomar och rasism. Vi har socialsekreteraren Moses (Peter Gardiner) med rötter i Uganda, hans fru Karin (Tuva Novotny), ung och lovande advokat som erbjudits att bli partner i firman. Hon företräder den stökige skådespelaren Håkan Pettersson (Stefan Sauk). In i bilden kommer även tv-profilen Bosse Krantz (Ulf Brunnberg) som fått konkurrens av den heta ståuppkomikern Den galna turken.

Över alltihop vilar ingen mindre än Danny Glovers berättarröst, som skriver brev till en fru någonstans i Afrika och beskriver hur inbundna svenskarna är - Franzis (Glover) driver en importfirma som inte bär sig, och nu söker han försörjningsstöd. Hans handläggare är Moses, som i sin tur blir förolämpad när Franzis kallar honom brother. Från Uganda ringer samtidigt Moses pappa och ber om pengar till medicin.

Episoden där en pengaöverföring stoppas för att avsändarens efternamn finns med på en lista över terrormisstänkta är hämtad från regissören eget liv – det är uppenbart att Othman Karim velat göra en film med ett budskap, på ett lättillgängligt sätt, för en så bred publik som möjligt.

Men alldeles för många karaktärer passerar revy utan att någon riktigt hinner fördjupas, alldeles för mycket ska förklaras och antydas i varje replik. Hela manuskonstruktionen är överlastad och inte ens det mest angelägna budskap i världen kan, tyvärr, få den att lyfta. Det är synd på ett så ambitiöst upplägg.