Betyg: 4 av 6

I Paris, je t’aime (2006) skapade ett 20-tal ofta prominenta regissörer ett lite spretigt men bitvis riktigt spänstigt collage från den franska huvudstadens olika arrondissements. Samme producent har nu färdigtställt en liknande idé över New York.

Fullt så många namnkunniga filmare som i Paris-installationen (Coens, Tom Tykwer, Walter Salles, Gus Van Sant, Wes Craven m fl) finns inte här, men väl en intressant grupp från Indien, Japan, Kina, Tyskland, Frankrike och USA. Man har dock undvikit alla klassiska New York-regissörer som Woody Allen, Martin Scorsese och Spike Lee.

Av stadens fem stadsdelar, boroughs, dominerar Manhattan nästan helt, med en enda avstickare till Brooklyn. Simon & Garfunkels The only living boy In New York hörs på ljudspåret men bara en kort snutt. 11 september nämns aldrig.

Till skillnad från Parisfilmens isolerade episoder väljer New York, I love you att väva samman sina historier till en helhet. Flera karaktärer återkommer under filmens gång och det hela fogas löst ihop av en ung videokonstnär och hennes kamera. Vi möter en charmig ficktjuv (Hayden Christensen) i clinch med en världsvan collegelektor (Andy Garcia), ett generat par (Bradley Cooper och Drea de Matteo) på väg till en andra träff som de ivrigt ångrar, en chassidisk judinna (Natalie Portman) som hyser förbjudna känslor för en indisk diamanthandlare (Irrfan Khan) och ett lika grinigt som älskvärt gammalt par (Cloris Leachman och Eli Wallach) på strävsam finpromenad under sin 63:e bröllopsdag. Rökande utanför en restaurang står först Ethan Hawke och försöker plocka upp Maggie Q och lite senare Chris Cooper, som får ett skamligt förslag av Robin Wright-Penn. Andra medverkande är Julie Christie, John Hurt, Shu Qi, Orlando Bloom och James Caan (i en rolig sekvens om en annorlunda skolbals-date). Några avsnitt har en knorr, andra är mera stämningsbaserade, visst är platt, annat är pärla.

Bäst lyckas New York, I love you med att leverera atmosfär. Det blir aldrig så snärtigt som i Parisfilmens bästa stunder vilket säkert kan vara ett minus för vissa. Själv faller jag för människorna och miljön och även för genren, och ser redan fram emot kommande bidrag i Cities of Love-serien, enligt uppgift Rio, Jerusalem och Shanghai. Rekommenderas gör även 2008 års Tokyo-antologi, kallad Tokyo!