Betyg: 4 av 6

Paddy Considine och Peter Mullan hade funkat i vilken inbördes kombination som helst. Considine hade kunnat spela Joseph – alkoholiserad änkling i en brittisk underklassdjungel befolkad av kamphundar och arbetslösa. Likt en Travis Bickle känner han ett ansvar för att rensa upp, rädda utsatta. Det hade kunnat vara Mullan som regisserade, driven av det patos som fick honom att göra Magdalenasystrarna.

Nu är det tvärtom – och Mullan är mest kongenial med rollen. Joseph dödar sin hund i ett raseriutbrott. Han spöar ungdomar på puben, kränker invandrarna som han hämtar sitt socialbidrag hos. Kränker Hannah, som han tycker är skenhelig. Hannah, denna ängel som ber för honom, och vars äkta man (en typecastad men utmärkt Eddie Marsan) pissar på henne, och slår henne.

Alla tre är extrema karaktärer, i en nära teatralt brutal miljö. Considine har öppnat slussarna för ett kollektivt överspel, men lyckas delvis göra trion trovärdig. Och vi har inte sett alltför många filmer om det hushållsnära våldets mekanismer.