Webb-tv
Full av överraskningar och oväntat drabbande är detta en film att bli kär i.
Betyg: 5 av 6
Richard Ayoade är en norsk-nigeriansk britt med bakgrund i rosade komediserier som The mighty boosh och IT-supporten. Med Submarine regidebuterar han i långfilmsformat och välkommen ska han vara.
Det är också Ayoade som har manusbearbetat Joe Dunthornes här ännu oöversatta succéroman på vilken filmen bygger. I centrum står 15-årige Oliver Tate, en stursk liten kusin till fiktiva släktingar som Adrian Mole, Walter Mitty och, såklart, Holden Caulfield. Som Mole för han dagbok, som Mitty dagdrömmer han och Caulfield, ja, Holden måste ju dras fram när det handlar om målmedvetna brådmogna unga män med en del kvar att lära. Och en sådan är allt Oliver Tate.
Han går i vad med svenska mått skulle bli nian på en skola i Swansea, där han knappast tillhör de populäraste men inte heller hackkycklingarna. Han vurmar för Friedrich Nietzsche och Carl Th Dreyer och på pojkrumsväggen hänger Woody Allen. Hans föräldrar har äktenskapskris vilket upptar honom en del men allra helst skulle denne företagsamme yngling vilja fimpa sin svendom ihop med klassisen Jordana Bevan, en söt pyroman som han i sin liderliga strävan tar med på bio för att se La passion de Jeanne d’Arc.
Av sådant stoff kunde det kanske ha blivit ännu en Wes Anderson-epigon men en förstklassig personal ser till att det blir gediget och vitalt. Noah Taylor och Sally Hawkins är helgjutna som far och mor Tate och alltid sevärde Paddy Considine lyser som new ageterapeut med ful hockeyfrisyr och gott öga till Olivers mamma.
Yasmin Paige gör Jordana till en skönt stöddig nymfett medan Craig Roberts som Oliver balanserar väldigt bra mellan älskvärd och skitstövel. En lillebror till Mandomsprovets Dustin Hoffman kan han faktiskt påminna om ibland.
Den vackra walesiska omgivningen ska också nämnas. Den blir nästan en egen karaktär i berättelsen och spikar därmed den femte betygspricken.
