Webb-tv
Filmen utspelas under statskuppen i Teheran 1953 då Shahen återtog makten och följer fyra parallella kvinnoöden där alla är på flykt från någon form av förtryck men som genom ödet förs samman till en trädgård där de tillsammans försöker skapa sig ett nytt liv.
Betyg: 5 av 6
Den konstintresserade har kunnat se flera utställningar av iranska Shirin Neshat i Stockholm. Hon arbetar med rörlig bild, det som även kallas videoinstallationer, oftast med förtrycket av iranska kvinnor som motiv. Jag skulle beskriva hennes känslomässigt oerhört starka verk som gränsöverskridande filmer. Det är inte många konstnärer som klarar av rörlig bild, det blir lätt taffliga kortfilmer.
Kulturhuset visade fyra av hennes installationer under rubriken Kvinnor utan män, inspirerade av Shahrnush Parsipurs roman med samma namn. Nu har hon satt ihop dem till en sammanhängande berättelse.
Filmen utspelar sig sommaren 1953 i Teheran (men är inspelad i Casablanca) då en USA-stödd statkupp genomfördes för att avsätta den demokratiskt valde premiärministern Mohammed Mossadegh och återinsätta shahen på tronen. Demonstrationer till stöd för Mossadegh slogs ned brutalt. Det finns många paralleller till dagens demokratirörelse som nu slåss mot mullaväldet.
Vi får följa fyra kvinnor. Munis längtar efter att delta i den politiska kampen, men hindras av sin bror som brutalt drar ut sladden ur radion så att hon inte ska kunna följa utvecklingen. Prostituerade Zarin rymmer från bordellen, där hon är mer eller mindre fånge. På vägen tvättar hon sig ”ren” så hon blöder. Faezeh håller på att bli för ”gammal” för att få en man och fruktar att bli våldtagen. Den man hon älskar, Munis bror, väljer hellre en yngre brud. Till sist har vi den äldre Fakhri som lämnar sin man för en ungdomskärlek och flyttar ut på landet där hon skapar sig sin egen oas genom att köpa ett hus med tillhörande magisk trädgård. Det blir också en åtminstone tillfällig tillflyktsort för andra kvinnor som vill bestämma över sina egna liv.
Men även om innehållet kan låta rakt och okomplicerat berättar Shirin Neshet de fyra kvinnornas historia på ett allt annat än enkelt sätt. Hon iscensätter lika mycket deras drömmar som deras liv. Med hisnande kameraåkningar låter hon kvinnorna flyta som bäckar, sväva som moln och växa som träd i ett konturskarpt foto som ibland verkar tintat i sina glödande detaljer.
Deras öden flätas in i varandra, uppgår i varandra och förvandlas. Kvinnor utan män visar inte bara realistiska scener av ett kvinnoförtryck utan är också andlöst vacker.
