Betyg: 3 av 6

Man kan inte annat än imponeras av Olssons och Åkessons debut. Sex år har det tagit dem att få ihop de drygt 9,5 miljoner kronorna för att göra Försvunnen utan ett öre i statligt filmstöd. Nu låter Buena Vista den färdiga filmen gå upp i 100 kopior över landet.

Förutsättningarna är de bästa. Sofia Ledarp är som skådespelerska ett litet kraftpaket, som kan vara både skör och livsfarlig på en och samma gång. Här spelar hon Malin som trött och stressad efter ett dödsfall i familjen kör bil med släpvagn till ett nytt liv någonstans i storskogen.

Mycket snart börjar hon förföljas av en man i svart jeep. Kjell Bergqvist är perfekt som iskall galning, som till slut lyckas föra henne till en cell i sin isolerade stuga.

In i bilden kommer också Björn Kjellmans förvirrade kamrer, som inte blir den hjälp Malin hade hoppats på. Även en jägare dyker upp, men annars är det tomt på mänskligt liv som de återkommande panoramabilderna över skogstopparna visar. Det blir alltså en ensam strid på liv och död, där inga moderna hjälpmedel som mobiltelefon eller gps är till någon nytta. Alla förutsättningar finns för en riktig nagelbitare, men ändå fallerar det på grund av grova brister i manus. Man måste skrika till minst ett par tillfällen av överraskning i en bra thriller, här gör man det inte en enda gång.

Istället förvånas man över hur ogenomtänkt Malin beter sig varje gång hon får chansen att göra sig fri. Vid ett tillfälle hör man mycket tydligt billjud från en väg och tror att hon har hittat sin räddning. Men ingen bilväg dyker upp, däremot samma sten gång på gång. Försvunnen vill mer än den tyvärr klarar av.