Betyg: 3 av 6

Det är en nästan omöjlig uppgift att göra film av en älskad roman. Men om någon borde vara rätt för uppgiften att göra film av just David Nicholls bästsäljare En dag, är det danska Lone Scherfig. Hon fick en förtjänt världsframgång med An education, byggd på Lynn Barbers memoar med manus av Nick Hornby. Denna gång har författaren själv även skrivit manus och varit för respektfull mot sig själv. Det blir mer redovisande än gestaltande.

Det är naturligtvis inte lätt att göra en sammanhängande film av tjugo nedslag under lika många år i två människors liv och deras lika långa som något osannolika vänskap. En vänskap som börjar den dagen Emma och Dexter går ut universitetet och fortsätter till 40-årsåldern. De är attraherade av varandra, men får aldrig tillfälle att ”göra det”, så de blir vänner istället. Anne Hathaways glasögon och röda näsa försvinner under åren – puder och linser? – medan Jim Sturgess får allt mörkare ringar under ögonen.

Men En dag är ju framförallt en utvecklingshistoria, en klass- och karaktärsberättelse. Emma är den osäkra arbetarflickan som skaffar sig självförtroende och av egen kraft tar sig fram mot det hägrande målet att bli författare medan Dexter, född med silversked, först blir framgångsrik men sedan alltmer avdankad och neddrogad programledare som sviker sig själv, sin familj och sina vänner. Men ingen av dem klarar sitt privatliv. Det är i deras olyckliga parförhållanden som den verkliga svärtan i berättelsen finns.

De första åren snabbspolas i sådan fart att det måste vara svårt för den som inte läst boken att följa med. Sedan sänks tempot men ger ändå inte tillräckligt utrymme åt fördjupning av Emmas och Dexters personer. Anne Hathaway är okej som Emma, medan Jim Sturgess Dexter förblir alltför konturlös även för att vara karaktärslös. Först på slutet bränner det till.

Man borde ha släppt troheten mot romanen och vågat ta ut svängarna, för en fin historia är det.