Betyg: 2 av 6

Den som varit utanför turistkvarteren i Östeuropa har upplevt den känsla av hopplöshet inför framtiden som vilar tung över underklassen; mest synlig i alkoholism och drogmissbruk.

Det bästa man kan säga om den bulgariska långfilmsdebuten Eastern plays är att den rätt väl skildrar detta tillstånd. När karaktärerna sysslolöst driver omkring i Sofias jävligare kvarter – föreställ dig dina värsta fördomar om sovjetiska höghus – fångas med handhållen kamera och impressionistiska bilder deras passivitet och aggressivitet, deras avund mot dem som emigrerat – eller bara jakten på nästa rus.

Problemen börjar när filmen ska konstruera en historia. I botten vill Eastern plays vara ett brödradrama: Itso (Christov) när konstnärsdrömmar men har ett skitjobb, går på metadon och super; Georgi (Torosian) hänger med skinheads och misshandlar invandrare. Men dramat – eller vad de uselt spelade scenerna ska kallas – tappas ständigt och irriterande bort till förmån för det planlösa drivandet, Itsos turer med sin flickvän och en intrig om hur han blir vän med en turkisk tjej vars pappa misshandlas av Georgis gäng.

Det senare bränner till eftersom filmer från balkanområdet ofta behandlar frågor om nationalism och diktaturens spår kontra den långa gemensamma historien som finns mellan de olika länderna, inte minst i relation till Turkiet. Men detta har under de senaste två decennierna skildrats om och om igen – och på mycket skickligare vis än här.