Betyg: 3 av 6

Det unga tyska paret Chris och Gitti befinner sig i en kärleksbubbla under semester på Sardinien. En bubbla som visar sig lätt gå sönder när de konfronteras med ett annat tyskt mera ”framgångsrikt” par. Det känns minst sagt konstruerat. Paret kan ju inte ha levt helt isolerat hemma i Tyskland. Men det kan hjälpligt accepteras som en dramatisk förutsättning om det spelas väl och det görs det här. Filmen har inte för inte prisats vid flera tillfällen. Det böljande känslospelet mellan Chris och Gitti känns närmast dokumentärt. Hon pratar mer och mer medan han tystnar mer och mer. Framförallt talar de förbi varandra. Men upptakten till den väntade urladdningen är alldeles för lång. Det är först den sista timmen av filmen som det börjar hända saker och inte ens då tillräckligt mycket för att man ska känna att det har varit värt att vänta så här länge. Istället för att koncentrera sig på Chris och Gitti tittar man mer och mer på klockan. En halvtimme kortare och det hade hållit.