Betyg: 3 av 6

Han ser inte ut att ha ett bekymmer i världen där han sitter i sin skogsstuga mitt i ett vintrigt Sverige, George Clooneys rollfigur Jack. En brasa sprider mys i rummet och en avklädd brunett omfamnar honom tillgivet. Men inom kort står det klart att hans värld består bara av just bekymmer av det besvärligare slaget.

Några som kallas svenskarna är ute efter hans liv. Man beskjuter honom när han promenerar på isen. En bister Björn Granath gestikulerar hotfullt med ett vapen i någon sekund innan Jack effektivt eliminerar honom.

Vi förstår att Jack mördar för pengar, men att det nu är han själv som har blivit villebrådet. Efter attacken ligger han lågt under några veckor i en italiensk bergsby i väntan på att kunna genomföra det sista jobbet.

The American spiller ingen onödig energi på intrig eller folks motiv för att svika och/eller mörda varandra. Fokus ligger helt och hållet på sparsmakat stämningsmåleri i blekt grått och brunt och på Jacks predikament: han lever under hot, kan inte lita på någon, kan inte släppa någon inpå livet.

Följaktligen är han inte bara yrkesmördare utan även sexköpare (kanske är det därför svenskarna jagar honom så frenetiskt?). Jack betalar för beröring eftersom han inte har råd med förtroenden. Han är tvungen att förhålla sig strikt instrumentellt till människorna omkring sig, men det är något speciellt med den vackra Clara som stryker honom över håret och tar emot hans pengar med ett sorgset leende. Vill han verkligen komma in från kylan? Vågar han? Och förtjänar han det?

Anton Corbijn har nog tänkt sig ett stycke dekorativt svårmodig thriller i stil med Wim Wenders Den amerikanske vännen, men lyckas bara delvis. Tystnaderna är inte alltid fullt så talande som man kunde önska. Resonansen uteblir, atmosfären saknar ett par förtätande nivåer, och de glesa replikerna slirar ibland farligt nära det fåniga.