Betyg: 4 av 6

Nej, det handlar inte om det omtalade livspusslet utan alldeles konkret om den kontemplativa sysslan att lägga pussel. Maria del Carmen är den perfekta hemmafrun, alltid där för man och vuxna söner i en förort till Buenos Aires. När vi möter henne är hon mitt uppe i förberedelserna för en födelsedagsmiddag, som visar sig var hennes egen 50-årsdag. Ingen tänker på att hjälpa till.

Men det blåser nya vindar även i denna traditionellt könsuppdelade argentinska familj. En son har blivit vegetarian inspirerad av sin flickvän och drömmer om att åka till Indien och meditera. Maken har börjat träna tai chi. Maria börjar å sin sida att lägga pussel. Hon är inte bara snabb. Bilderna hon lägger väcker hennes fantasi om andra världar. Utan att fråga någon om lov skaffar hon sig en pusselpartner, en manlig sådan, att börja tävla ihop med. En man som hon också dras till och som dras till henne. Ingen i familjen anar oråd. Mamma är ju mamma.

Allt är upplagt för en kvinnlig uppbrottshistoria. Men Pussel undviker det förväntade. För Maria har inget behov av något uppbrott. Mycket viktigare för henne är tillgången till det som Virginia Woolf kallade ”ett eget rum”, ett eget utrymme för tankar och känslor, samma utrymme som männen i familjen har utan att någonsin tänka på det.

Pussel handlar om ett uppror i det lilla, men ett uppror med långtgående konsekvenser på sikt. Därför blir Pussel trots allt en film om kvinnlig frigörelse med pusselläggande Maria som dess kvinnliga hjältinna.