Webb-tv
Komedin Bröderna Karlsson handlar om två enäggstvillingar som skildes åt vid födseln och som till en början inte känner till varandras existens.
Betyg: 2 av 6
Kjell Sundvalls nya lustspel börjar lovande. Ambitiöse Nicklas Karlsson (Björn Bengtsson) har karriär som jurist på slick Stureplansfirma och skön lya i Gamla Stan med dansk inredning och takterrass. Saknas hos den bussige, lite stele Nicklas gör bara ”den rätta”, vilket han hoppas fixa via nätdejting. Det går sådär. I ett tragikomiskt kollage ser vi honom gå på pump efter pump. Så börjar en ny tjej i firman, Clara (Tuva Novotny). Äntligen händer det nåt nytt i Nicklas liv.
Det har det i och för sig redan gjort. Veckan innan han träffar Clara får Nicklas, som är adopterad, veta att hans biologiska mor har dött – och att han har en tvillingbror i Norrbotten. Dit reser Nicklas för bouppteckning och bröderna möts. Hasse (igen Björn Bengtsson, som fint gestaltar brödernas så olika sidor) är en glad skit som gärna vill ha kontakt. Nicklas säger ”Jovisst” men vill mest resa hem och gå vidare med sitt liv.
Kort därpå står Hasse och knackar på i Gamla Stan med en moraklocka i näven och från och med nu blir tonen robust privatteaterfars. Hasse, svår på fruntimmer, drar på fest och betäcker en fräsig dam som visar sig vara gift med Nicklas chef. Clara råkar se dem. Givetvis tror hon att Hasse är Nicklas eftersom Nicklas på deras första date (dumt nog!) har sagt att han är enda barnet. Nicklas försöker förgäves förklara. Även hans chef börjar ana oråd och en dag står Hasses fru och ringer på. Det går mot katastrof…
Tyvärr får man säga detsamma om denna films intrig, en av de torftigaste på ett bra tag. Här serveras och löses förvecklingar på de lösaste boliner, trots allvarliga grunder som svek och fullbordad otrohet. När allt är över kvarstår alltför stora frågetecken om konsekvenserna för de inblandade för att det ska kännas skojfriskt.
Att komedi inte behöver vara kärnfysik är en dålig tes; bra komedi och logik hör ihop hur dråpligt det än blir. Ta bara Notting Hill. Och här har man i Björn Bengtsson en svensk Hugh Grant samt en habil, rapp regissör och en författare, Ulf Kvensler, med dokumenterad talang. Ändå blir det till feg soppa à la Pillertrillaren fast mera hi-tech. Synd, här fanns potential.
