Betyg: 3 av 6

Knappt har Tre apor från 2008 haft svensk premiär förrän en ny, två år äldre film går upp på repertoaren av den turkiske regissören Nuri Bilge Ceylan. Den nya (äldre) filmen går inte att jämföra med Tre apor, som jag utnämnde till ett mästerverk. Här handlar det om en relation på upphällningen mellan Isa, en äldre manlig universitetslärare och Bahar, en yngre kvinnlig tv-scenograf, spelade av regissören och hans hustru. De långa tagningarna där dramatiken kan utläsas ur ansiktena känns igen, men här saknas de olika dimensionerna i historien och människorna som lyfter i Tre apor till en alldeles egen nivå.

Det blir ganska platt, för att inte säga rent ut tråkigt att se två människor tala – förlåt tiga sig – förbi varandra. Båda längtar efter en närhet som de inte vågar uttrycka. I stället döljer de sina känslor bakom plötsligt aggressivitet eller medvetna missförstånd. Just när man tror att de har nått fram till varandra går de förbi varandra igen.

Titeln syftar både på det halvår som relationen av- och pågår, från eruptiva till stelfrusna känslor, och tidens gång från het och svettig sommar till kall och snöig vinter. Tyvärr är det svårt att känna någon sympati för Isa och Bahar. När Isa säger att han förändrats, vet vi att han ljuger. När Bahar får chansen att säga vad hon känner, tar hon den inte. Det är ganska så deprimerande helt enkelt.