Roy Anderssons Du levande är årets bästa svenska film elnilgt SvD:s filmrecensenter.
Foto: Studio 24
Du levande
Regi: Roy Andersson
Ett modernt mysteriespel om förmågan – och oförmågan – att glädjas. I tablå efter tablå möter vi människor som inte kan känna glädje. Missnöjda eller bara likgiltiga tar de sina partners, sin hälsa, sina uppvärmda sängar för givna. Efter kortfilmen Härlig är jorden och långfilmen Sånger från andra våningen har Roy Andersson steg för steg utvecklat ett slags kollektivt berättande, utan huvudpersoner eller med ett antal sådana. Vi får lyssna till tonfall, blicka in i rum alltför välbekanta. Roy Andersson är komikens svarta diamant i svenskt filmliv.
Läs recensionen och sätt ditt eget betyg på filmen
Darling
Regi: Johan Kling
Den självupptagna Stureplanstjejen Eva och hennes väninnor dricker dyra drinkar och ligger med varandras pojkvänner. När hon av olika anledningar tvingas iväg från sin barndoms Östermalmsvåning till ett jobb som hamburgerstekare blir hennes räddning en annan människa på fallrepet, Michael Segerströms bortrationaliserade och dumsnälla medelåldersman. Johan Kling berättar om klass, medmänsklighet och lojalitet på ett sällsynt träffsäkert sätt och med en suverän känsla för dialog.
Läs recensionen och sätt ditt eget betyg på filmen
Pirret
Regi: Kjell-Åke Andersson
En dag kan Sara plötsligt flyga, en förmåga som sätts igång av en lyckokänsla, ett pirr, i magen. De vuxna vill genast peta, vända utochin, undersöka och finna förklaringar – varpå den magiska kraften förstås försvinner. Pirret är en nästintill perfekt film för en publik på fem år och uppåt. Den tycks vara gjord utan hämmande målgruppstänk och pedagogiska agendor, av någon som anser att barn i första hand är människor, i andra hand barn.
Läs recensionen och sätt ditt eget betyg på filmen
Se upp för dårarna
Regi: Helena Bergström
Två tjejer från olika Stockholmsvärldar stöter, bokstavligen, ihop på väg till antagningsprovet på polishögskolan. De två aspiranterna blir omedelbart oskiljaktiga. Se upp för dårarna är tematiskt en uppföljare till de svenska far-dotter-berättelser som kom kring 2000. Det är gestaltningen av dessa känslor; starka, motstridiga och viktiga, som tillsammans med Rakel Wärmländer, Dan Ekborg och Nina Zanjanis rollprestationer är filmens stora behållning.
Läs recensionen och sätt ditt eget betyg på filmen
Leo
Regi: Josef Fares
På hemväg från en fest blir Leo och hans flickvän överfallna. Efteråt stannar tiden för Leo och till slut återstår bara tanken på hämnd. Josef Fares fjärde film är ett bidrag till debatten om det meningslösa gatuvåldet. Fares går inte i fällan att skildra detaljerat våld i så kallat avskräckande syfte. Svarta bildrutor överlämnar oss åt vår fantasi. Leo kan kännas entonig jämförd med Fares tidigare filmer, men det är en ton som skär som en kniv.
Linas kvällsbok av Hella Joof, Hata Göteborg av Robert Lillhonga, Ciao Bella av Mani Maserrat-Agah, Lilla spöket Laban – spökdags av Lasse Persson, Alicja Jaworski och Per Åhlin, Nina Frisk av Maria Blom, Nunnan av Maud Nycander.
