Betyg: 3 av 6

De vanligaste frågorna som Nazityskland har gett upphov till är: Hur kunde det hända – och kan det hända igen? Die Welle – Vågen – är en filmatisering av ett experiment i en amerikansk skola som syftade till att eleverna skulle förstå dessa frågor. Det gick såklart helt snett.

Nu har handlingen flyttats till Tyskland, vilket inte gör frågan mindre brännande. Rainer (Vogel) är den coola läraren i Ramoneströja som lyssnar på punk. När skolan ska ha projektvecka om demokrati åker han på autokrati – fastän han ju har varit husocku­pant i Kreuzberg och borde få lära ut anarki!

För att göra det intressant vänder Rainer på elevernas avfärdande attityd – suck, Tredje riket igen – och kör praktiska övningar. Det börjar med disciplin – stå upp när du ska tala, kalla mig Herr Wenger – och övergår till gymnastikövningar. Tredje dagen har han fått klassen att bära vita skjortor, snart har de en egen hälsning.

Driftkuckus och mobbare blir kompisar och gemenskapen är fin. Så gör Rainer som diktatorer i alla tider – straffar dem som vägrar falla i ledet och vips börjar gruppen mobba utomstående.

Eleverna utgör en miniversion av samhället, och när man ser hemmiljöerna förstår man hur de ska bete sig. Intellektuell medelklass gör uppror och sprider flygblad; killen utan kompisar blir den blindaste underhuggaren.

Till plusen i Gansels reklamfilmstiligt fotade film hör hur MySpace används för att sprida Vågen och hur subkulturer och åsikter som automatiskt antas vara ickeauktoritära vävs in i rörelsen – som graffiti, veganism och antiglobalisering.

Han hade gärna fått utveckla den sidan. Nu känns det, liksom filmens ansträngda rocksoundtrack, bara som ett försök att ”nå” ungdomspubliken.

Att budskapet är självklart ­redan från förtexterna hör till den här sortens filmer.

Men om budskapet också ska nå ut kanske karaktärerna borde vara lite mindre yxigt förutsägbara?