Betyg: 4 av 6
När jag växte upp var mina föräldrars förmåga att trolla med knäna, liksom deras sociala flexibilitet i vitt skilda sammanhang, något av en gåta för mig. Men när jag mötte det tjeckoslovakiska samhället och hörde historierna från socialismen – hur man manövrerade köer för att köpa apelsiner till julafton, hur pappa låtsades vara affärskontrollant för att få tag i en åtråvärd symaskin – la jag ihop två och två.
Episodfilmen Skrönor från de gyllene åren handlar om absurda situationer i den rumänska diktaturen och strategier i en vardag där man inte förväntades vara en självständig individ som tog kreativa beslut – samtidigt som man vara tvungen att bli en för att klara sig.
De fem filmerna går från fars till svart humor, ibland i en och samma episod. De handlar om hur svårt det kan vara att avliva en gris i en lägenhet, eller skaka fram pengar för att kunna åka på en pionjärresa. De visar hur oförmågan att tänka självständigt kan leda till att man får tillbringa en natt i en snurrande karusell – och hur lätt ditt liv väger när diktaturens apparat efter en misslyckad fotoretuschering kräver sin syndabock.
När det är som allra bäst, i Legenden om truckföraren, innehåller berättelsen om stulna ägg mer än en kommentar om byteshandel under socialismen. Den berör mänsklig girighet och otrohet på ett sätt som överskrider tidsbundenheten.
Den intressanta tematiska ramen, samt det faktum att det rör sig om få och mellanlånga filmer, gör att Skrönor från de gyllene åren väl fyller ut sitt svåra format.
Skulle någon vilja ha mer rekommenderas Cristian Mungius 4 månader, 3 veckor och 2 dagar – en långfilm som även den bygger på en historia från diktaturens år, dock utan komiska stötdämpare. Som en påminnelse om hur vidrigt det tilläts vara i Europa för inte så länge sedan är den ett nog så viktigt komplement till skrattets Skrönor.
