Att filmiskt berättande kan gå hand i hand med yttrandefrihet och demokrati märks verkligen på årets filmfestival i Göteborg. Många av de filmer som visas har producerats i skuggan av socialt eller politiskt förtryck, eller både och. Att förmedla en rörlig bild av sin verklighet är ett oslagbart sätt att uttrycka sig på, och det är en lika oslagbar möjlighet för en publik att gå några varv i en medmänniskas skor.

I brittiska Andrew Haighs otroligt fina Weekend, som tävlar om The Ingmar Bergman international debut award, censurerar den ena huvudpersonen ständigt sig själv för att inte provocera den homogent straighta majoriteten, medan hans älskade snarare drivs av sin motvilja mot att rätta in sig i gay community-ledet.

Festivalsektionen Hidden histories som arrangeras i samarbete med filmfestivalen i Rotterdam, innehåller nya, oberoende dokumentärfilmer från Kina, och ett par verk av konstnären Ai Weiwei. Hade centrala Göteborg legat i Shandong-provinsen hade de flesta av de visningarna troligen ställts in av uniformerad polis.

I dokumentären In my mothers arms, som visas i fokussektionen Arabisk film, följer bröderna Atia och Mohamed Al-Daradji barn på ett ständigt nedläggningshotat barnhem i Bagdad i Irak, där 800000 barn har förlorat sina föräldrar under kriget. Filmen har kommit till med hjälp Göteborg international film festival fund, som med Sida som enda finansiär funnits sedan slutet av 90-talet.

På årets festival har man rekordmånga fondpremiärer, 13 stycken. Genom åren har man stöttat 150 filmprojekt, runt 30 utbildningsprojekt och lagt in pengar i tekniska faciliteter i utvecklingsländer och krigsdrabbade områden. Men nu verkar det vara slut på det.

Sedan Sida lade ned sin kultur- och medieenhet har biståndet till kultursektorn snabbt bantats ner från 180 miljoner kronor till 40 miljoner. En av de verksamheter som Sida nu slutar att finansiera är Göteborgs filmfond, enligt vissa mer känd och uppskattad än själva festivalen i den internationella filmvärlden.

Det är uteslutet att stötta framtida projekt, även om det finns en liten möjlighet att hitta andra finansiärer. Flera av de utbildningar som byggts upp via fonden riskerar att få stora problem när en stark partner plötsligt faller bort.

Ett skäl som angetts till nyordningen är att resultaten måste vara mer ”mätbara”, det ska bli tydligare exakt hur Sidas pengar stärker yttrandefrihet och demokrati. Och att skissa upp tjusiga målbilder verkar bli ett allt vanligare sätt att fuska sig till sökträffar på värderingar som man i praktiken kanske inte lever upp till.

Ett politiskt beslut taget i Sverige tystar i ett slag filmdrömmar och historier som kanske aldrig kommer att förmedlas, från Rwanda till Guatemala och Uzbekistan.