Polarpriset brukar hämta sin ena mottagare från konstmusiken och den andra från populärmusiken, men i år är gränserna snudd på utsuddade.
– Ovanligt många är nog nöjda med vinnarna i år, säger Polarprisets styrelseordförande Lennart Wiklund.
Kompositören Ennio Morricone har med sin filmmusik fått en stark ställning i populärkulturen, samtidigt som popsångerskan Björk har gjort sig känd för sin avantgardistiskt experimentella musik. Och precis som Ennio Morricone har hon arbetat med film. Den isländska artisten blev Oscarsnominerad för musiken till Lars von Triers Dancer in the dark och hon fick också pris i Cannes för sin huvudroll i samma film. Dessutom har hon arbetat medvetet med sina musikvideor, som ofta har blivit nästan lika kända som hennes låtar – den sjungande roboten i videon till All is full of love har till exempel över åtta miljoner visningar på Youtube.
–Musik kan översättas i bilder. Om folk tittar och lyssnar samtidigt förstår de låtens karaktär fortare, säger Björk i Polarprisets presentationsfilm.
Samspelet mellan bild och musik är kännetecknande även för Morricone, som prisas för sitt sätt att förstärka filmdramatiken med sina kompositioner.
–Det här samspelet bygger på tiden. Musikens utsträckning i tiden formar en syntes med filmscenens utsträckning i tiden, säger Ennio Morricone i pristagarpresentationen.
Morricone samarbetade tätt med regissören Sergio Leone, och musiken kom ofta in på ett tidigt stadium. I Once upon a time in America från 1984 komponerade Morricone några musikaliska teman när bara synopsis var klart.
–Manuset skrevs med musiken i skallen och när skådespelarna spelade in sina scener hörde de det som vi hör. Leones filmer är en sorts melodramer och då är musiken viktig, säger Johnny Wingstedt, som undervisar i filmmusikkomposition och har skrivit en avhandling om musikens berättande funktioner i film.
Johnny Wingstedt tycker att Morricone utmärker sig för sin förmåga att hitta rätt ton och sedan våga dra den till sin spets.
–Och alla olikheter till trots har han och Björk en del gemensamt. De finns något kompromisslöst över dem och i bådas fall händer det något i mötet mellan musiken och det visuella. Helheten blir större än summan av delarna, säger han.
Ett av syftena med Polarpriset är att överbrygga musikaliska gränser och i år är prisnämnden ovanligt stolt över att även ha lyckats ta sig utanför musikscenen och upp på vita duken.
–Det är absolut en tanke. Det är inte alltid lika lätt att hitta kopplingar mellan pristagarna, men i år är det ett tydligt tema som förenar dem och det känns jätteroligt, säger Anders Anderson, son till prisets instiftare Stig ”Stikkan” Anderson, tillika ledamot i Polarprisets styrelse och prisnämnd.
Han tycker att årets vinnare väl motsvarar de grundtankar som hans far hade, nämligen att inte ha fördomar mot musiken.
–Man ska fokusera på kvaliteten, inte på genrerna. Det är viktigt att visa att man inte behöver ha så mycket förutfattade meningar om musik, säger Anders Anderson.
Som så många priser har Polarpriset haft en starkt manlig dominans bland vinnarna, särskilt på pop- och rocksidan, vilket Björk nu bryter mot. Hon är också en ovanligt ung Polarprismottagare.
–Priset ges till en livsgärning, så vad vi gör speglar hur samhället såg ut för 30, 40 år sedan. Men det viktiga är att man har gjort ett betydande avtryck inom musiken och det har Björk gjort. På relativt kort tid har hon fått så många efterföljare, säger Anders Anderson.
Prisnämndens ordförande Alfons Karabuda har själv skrivit filmmusik och ser flera beröringspunkter mellan Björk och Morricone:
–Känslan för melodierna och ljudbilden har de gemensam. Båda har ett mod och ett självförtroende samtidigt som de har en lyhördhet, säger Alfons Karabuda.
