Författare och professorer från hela världen kommer till Waltic. Assia Djebar, fransk/algerisk författare, Mircea Cartarescu från Rumänien och indiska författaren Gayatri Chakravorty Spivak.
Foto: Patrick Sörquist,Jurek Holzer och Joakim Eneroth.
Både zimbabwiska författaren Tsitsi Dangarembga och hennes landsman poeten John Eppel väntas komma, trots kaos i deras hemland, där oppositionen har dragit sig ur valet och våldet eskalerar.
– De har i alla fall hämtat ut biljetterna, säger programansvariga Gabriella Håkansson när vi träffas i ett kalt konferensrum på Artillerigatan i Stockholm i de kvava lokaler där Waltic de senaste månaderna har haft sin hemvist.
För kongressen har drabbats av avhopp: Tie Ning, ordförande i Kinesiska författarförbundet, kubanska författaren Nancy Morejón och författaren Mayra Montero, född på Kuba men bosatt i Puerto Rico, kommer inte. Skälen varierar, Tie Ning angav till exempel jordbävningen i Sichuan. Nu kommer två andra representanter för Kuba, men från Kina har man inte hittat någon ersättare.
– Vi har inte lyckats, trots ansträngningar. Skälen har varit växlande, men främst rädsla. Det är ju OS i Kina, så de vill väl inte att folk ska resa ut så mycket, säger Gabriella Håkansson.
– Kina är ett land som allt mer liknar väst, men det råder fortfarande censur. Självklart vill hela världssamfundet veta hur Kina tänker tackla den frågan.
De har dessutom bjudit många andra – bland annat från Turkmenistan, Iran och Afghanistan – som har sagt nej för att de har hotats eller inte fått utresetillstånd. Gabriella Håkansson och ordföranden Mats Söderlund, som också är med i konferensrummet, ser det som ett kraftfullt exempel på att kongressen behövs.
– Det visar hur viktiga vi är. Totalitära regimer är livrädda för vad vi ska säga till varandra, säger Mats Söderlund, som även är ordförande i Sveriges författarförbund som står bakom Waltic.
Waltics huvudsyften är att öka läskunnigheten, värna yttrandefriheten och stärka upphovsrätten. Frågor som enligt Mats Söderlund är aktuella också i Sverige just nu, i synnerhet yttrandefriheten.
– Regeringen lägger ju förslag på förslag som urholkar grunderna för det öppna utbytet av information och idéer.
– FRA kommer nog vara ett exempel i samtalen: ”Vi hade den här yttrandefriheten som ni vill uppnå, men nu håller vi på att montera ned den.”
Finns det något extra lämpligt med att kongressen hålls i Sverige? Det är Mats Söderlund övertygad om.
– Sverige har en historisk position som alliansfritt och en politiskt okontroversiell historia. Vi har inte varit någon kolonialmakt. Vi har inte bombat i Irak. Vi har inte ...
Gabriella Håkansson fyller i:
– Jag tror framförallt på det att vi inte har varit någon kolonialmakt. Vi har ingen historia som gör att det blir kontroversiellt att föra samman olika nationaliteter.
Och intresset från utlandet är entusiastiskt. De har redan i förväg fått många tackmejl. Och när den kroatiska författaren Dubravka Ugrešic var i Sverige förra året var hon uppeldad över seminariet ”Är en ny kanon möjlig?” och bad att få vara med. Hon hade funderat mycket på varför så få kvinnor ryms i den västerländska litteraturkanon. Nu ska hon diskutera ämnet med Svenska Akademiens Horace Engdahl och den indiska författaren Bharati Mukherjee.
Även medlemmarna i vitryska författarförbundet i exil är ivriga.
– Vitryska är ett starkt diskriminerat språk, så författarna har flyttat utomlands. Det finns ingen föreningsfrihet och Lukasjenko har instiftat ett eget statsberoende författarförbund. De vitryska författarna saknar kollegial samhörighet, och många ser därför fram emot det här, säger Gabriella Håkansson.
Mats Söderlund tror dessutom att många översättare gläds åt att få känna sig sedda.
– Det är ovanligt att man lyfter fram översättarens roll och verkligen tar den på allvar och visar att utbytet av litteratur, tankar och idéer är beroende av översättarnas yrkesskicklighet.
Waltic skiljer sig från författarsammankomster som bokmässor. Här ska författare, översättare och forskare träffas. Programmet är inte offentligt, allmänheten hänvisas till litteraturfestivalen som bland annat äger rum på Kulturhuset och stadsbiblioteket.
– Jag tror författarna tackar ja för att det inte är det vanliga bokkrängandet, säger Gabriella Håkansson.
Idén till Waltic kläcktes av Mats Söderlund när han för några år sedan tittade på en friidrottssgala.
– Min första vilda idé var att vi skulle hyra Globen och ta hit 20 000 författare och översättare.
Så storslaget blev det inte. Men nu har kongressen fått stöd från bland andra Sida, Svenska Institutet och Kulturrådet. Dessutom bidrar Henning Mankell, Jan Guillou och Björn Ulvaeus med 200 000 kronor var i fonden Writers to writers för stipendier till resa, logi och fickpengar åt författare från mindre bemedlade länder.
Waltic hade siktat på runt 1 000 anmälda delegater. Mats Söderlund är nöjd med att nu 600 kommer.
Förhoppningen är att det ska bli ett återkommande evenemang. Flera internationella organisationer har hört av sig för att få arrangera nästa gång.
Men hur man går vidare beror på hur den första kongressen avlöper. Och det får vi alltså veta de närmaste dagarna. Programansvariga Gabriella Håkansson själv ser hur som helst främst fram emot punkten Best practice:
– Massvis med stipendiater framför presentationer inom de mest skilda ämnen. Det är allt från kenyanska feminister som läser förbjuden poesi, till strupsång och en somalier som visar dokumentärfilm. Det känns oerhört spännande. Jag undrar verkligen hur det ska gå.
