1. Monika Fagerholm: Glitterscenen. Och flickan hon går i dansen med röda gullband
Recensenten Annina Rabe: ”.. Det finns inte en slentrianmässig mening i hennes prosa; den är ständigt känslomässigt närvarande och lägger sig aldrig i kyligt intellektuell abstraktion.
Och det tror jag kanske är den främsta förklaringen till att en så pass ”svår” författare som Fagerholm är älskad av så många. Det finns helt enkelt ingen annan som skriver som hon.”

2. Anders Sundin: Kärlek i cancerns tid.
Recensenten Ida Linde: ”För läsaren berättar ”Kärlek i cancerns tid” om sakerna i ett sjukdomsförlopp som man sällan får veta förrän man själv tvingas uppleva dem. Saker som får en att gråta medan man läser. Nödvändigt och osjälviskt nedskrivna.”

3. Kristina Hultman: Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay
Recensenten Paulina Helgeson: ”Beskrivningarna av Stockholms ibland klaustrofobiska lesbiska community får säkert en extra dimension för den som kan koda av alla fingerade namn och placera händelser och fester på rätt ställe, men även utan inside-kunskap fascineras man som läsare av berättelsen om den medelålders radikalfeministens väg in, på riktigt, i flatvärlden.”

4. Carina Burman: Kärleksroman
Recensenten Oline Stig: ”... i den här berättelsen slår kärleken gnistor. Den dimper ner i huvudet på folk utan förvarning och lamslår allt förnuft. I kapprummet på dagis, på Rotaryklubben, en stjärnklar promenad på väg hem från festen. Burmans roman är uppfriskande befriad från ihålig villaångest och stillastående vabbgnäll.”

5. Stewe Claeson: Än jublar fågelsången. Myller i 45 scener
Recensenten Paulina Helgeson: Den som styr hans liv, vilket också framgår tidigt i berättelsen, är Luigi, den 17 år äldre kvinna som hans tankar ständigt kretsar kring. Deras minst sagt komplicerade relation är berättelsens motor, och inflätade i Wilhelms och Luigis privata ödesdrama med grekiska förtecken finns ett antal sidoberättelser.