- I princip inte, varken i radio eller det svenska språket. Skillnaden här är att det är en konstnärlig gestaltning där författaren, som själv är svart, använder ordet mycket medvetet. Hon skildrar i romanen Afrikas historia som hennes mormor berättade den för henne som liten flicka i Kamerun - och den utspelar sig i början av 1900-talet, då inte minst kolonisatörerna just kallade de svarta för ”negrer”.

Vad vill ni åstadkomma med Ännu talar träden?

- Vi har inte varit ute efter att återupprätta något kränkande begrepp, utan avsikten är att introducera en viktig internationell författare för en större svensk publik. Inte minst för att Beyala själv är en svart kvinna från en kontinent som annars är i total medieskugga.
Problematiken med ordet ”neger” gjorde att vi länge tvekade att sända Ännu talar träden som följetong - men förhoppningsvis kan den här mångbottnade berättelsen på längre sikt snarare bidra till en rikare bild av Afrika.

Vet författarinnan om hur det är översatt här?

- Ja, hon använder själv ”negre” och inte ”noir” - och menar att det förra är en kultur, det senare en färg. Men även om Calixthe Beyala är en del av en fransk-afrikansk rörelse för att återupprätta ordet och dess afrikanska traditioner, var vi ju tvungna att fatta ett självständigt publicistiskt beslut utifrån ett svenskt sammanhang. Och efter ingående diskussioner, bland annat med olika svarta personer i Sverige, bestämde vi oss för att följa den svenska översättning av romanen som gavs ut 2003.