Det är som att få en spruta med tonårshormoner, injicerad rakt in i hjärtat. Jag greppar tag i bio­fåtöljens armstöd och slungas tillbaka till den första kärlekens våndor och njutning, komplett med illamående och yrsel.

Filmen Twilight bygger på Stephenie Meyers roman med samma namn, den första i en serie böcker som tagit tonårsflickor över hela världen med storm.

I centrum för berättelsen står 17-åriga Bella Swan som flyttar till sin pappa i en regnig småstad i nordvästra USA. Hon är en typisk tonåring, lite inbunden och avig, och känner sig bortkommen i sin nya skola.

Särskilt förvirrad blir hon av Edward Cullen, den bleke, svårmodige killen i Bellas biologi­klass som verkar hata henne från första stund. Men när Edward – med till synes övernaturliga krafter – räddar livet på Bella kommer hon hans hemlighet på spåren. Och kärlek uppstår – passionerad och livsfarlig kärlek.

Stephenie Meyer, mormon och trebarnsmor med en examen i engelska, fick idén till böckerna för fem år sedan efter att ha vaknat en morgon med en ovanligt detaljerad dröm i huvudet. Idag har de fyra volymerna sålts i 17 miljoner exemplar och översatts till mer än 20 språk. På nätet vimlar det av fansajter där böckerna dissekeras med en nit som för tankarna till Harry Potter-hysterin.

Till dessa fans hör 15-åringarna Viveka Rangne, Mikaela Nordh och Alexandra Surell. När vi ses på ett skolbibliotek i centrala Stockholm är alla tre klädda i Twilightsomslagens färger – svart och rött. Ur väskorna halar de upp böcker på både engelska och svenska, blanka tegelstenar med stilrena omslag.

– Jag hittade dem av en slump, jag gick till skolbiblioteket och bara tog en bok till lektionen. När jag läste på baksidan tyckte jag inte alls att den lät bra ”vampyrer, vad barnsligt”. Jag hade inga höga förväntningar. Men jag läste några kapitel och sedan var jag fast, berättar Viveka Rangne.

Sedan dess har hon läst alla fyra böckerna (de sista två på engelska) och spridit evangeliet till resten av tjejgänget.

– Jag gillar allting med böckerna – handlingen, och hur hon beskriver vampyrerna. Det känns väldigt verkligt, säger Mikaela Nordh.

Stephenie Meyer har, i likhet med J K Rowling, fått ett kyligt mottagande av kritikerna. Böckerna anklagas för att vara överspända, pratiga och fyllda av klichéer, medan språket beskrivs som både torftigt och överdrivet.

Nyligen sågades böckerna grundligt i flera debattinlägg i Dagens Nyheter, vilket fick två av bloggarna på sajten Bokhora att skriva ett brinnande försvarstal där de beskrev böckerna som en semester från det kritiska läsandet där man kunde ”låta sig suggereras in i det rosaskimrande, distanslösa, där varje andetag kan bli det sista och skämskudden ligger bekvämt inom räckhåll.”

15-åriga Alexandra Surell är väl medveten om att böckerna inte är realistiska, men det är också en del av lockelsen.

– Jag tycker om att det känns som att de är nykära i alla böckerna. Det slocknar aldrig och blir mer som normalt, de tar aldrig varandra för givet. Det kanske också är lite övernaturligt, men det gör böckerna väldigt romantiska.

Filmen emotses med både förväntan och fasa av dem som älskar böckerna. På nätet pågår livliga diskussioner om valet av huvudrollsinnehavarna. Det blir svårt för skådespelarna Kristen Stewart och Robert Pattinson att leva upp till miljontals flickors bilder av Bella – som de flesta av läsarna identifierar sig med – och Edward, som beskrivs som den vackraste mannen i världen.

– Jag är lite nervös för att filmen inte ska bli lika bra. Men det vore tråkigt om de inte hade gjort någon film, för då tar det ju slut när man har läst ut böckerna, säger Alexandra Surell.

Bakom filmen står regissören Catherine Hardwicke. Hon har utforskat tonårslivet i filmer som Tretton, om unga knarkare, och Lords of Dogtown, om skate­boardkulturens födelse.

–Den största grejen med Twilight är den sexuella spänningen. När man läser den sitter man med hjärtat i halsgropen ”hur långt kan de gå utan att han ska vilja döda henne”. Det var viktigt för mig, att skådespelarna hade den typen av kemi – att det sprakade mellan dem, säger Hardwicke på telefon från Los Angeles.

I filmen har Hardwicke tagit fasta på de hisnande miljöer som berättelsen utspelar sig i. Det är naturromantik a la Sagan om ringen, med trolska skogar, vindpinade stränder och bergstoppar med svindlande utsikt.

– Jag har alltid varit kär i mossa – det låter knäppt men jag älskar mossa, dimma och höga trän. Så när jag läste boken föreställde jag mig dess vackra bleka vampyrer i den frodiga gröna urskogen och tänkte ”det kommer att bli bedövande vackert på film”. Vi är vana vid att se vampyrer i London som springer ner för mörka gränder mitt i natten – det här är motsatsen, i naturen.

Hon tror att bokseriens framgång också har att göra med blandningen mellan fantasi och verklighet.

– Berättelsen tar avstamp i en vardaglig och verklig känsla. Det är inte 1300-tal med drakar som flyger omkring. Det är en verklig person som går igenom verkliga saker. Vi kan alla känna igen oss i Bellas osäkerhet och rädslor.

Hur är det att möta Twilightfansen?

– Under inspelningen var jag på en fest stod och diskade tillsammans med två elvaåriga flickor. Och de pratade i en och en halv timme om Edwards själ, om hans känslor och att han har lika stort värde som en människa. Det var ett väldigt djupt samtal, och det fascinerade mig.

– Böckerna har också skapat en våg av kreativitet. Många flickor läser en bok till hälften, lägger undan den och skriver andra halvan. De gör sina egna affischer, bildar band, skriver låtar om böckerna. De spelar in scener från böckerna, lär sig att klippa dem och lägga ut på internet. Det är härligt att ungar inspireras att skapa sin egen konst.

Trots all sin blåögda romantik innehåller filmen Twilight en oväntat jordnära bild av unga tjejers sexualitet. Bella är ingen motsträvig viktoriansk jungfru som måste ”hålla på sig” i mötet med den sexige vampyren. Hon låter sig ryckas med av kroppens signaler – i stället är det Edward som måste stå emot sina lustar, av rädsla för att skada henne.

– I boken är Bella väldigt oskyldig och han blir hennes förste pojkvän, så jag tror inte ens att hon själv räknar med att hon ska bete sig på det viset, att hon ska bli så passionerad, säger Catherine Hardwicke.

Med svenska mått mätt är Twilight en ganska oskyldig film, utan nakenscener eller grovhångel. Men i USA har den fått åldersgränsen PG-13, som innebär att filmen inte rekommenderas för barn under 13 år. Motiveringen lyder ”för visst våld och en sensuell scen” – det senare syftar på en scen mellan Bella och Edward där inget sexuellt egentligen händer men där laddningen dem emellan blir tydlig.

– Vi bara skrattar åt det – att vi har fått samma åldersgräns som Batman-filmerna. Men eftersom filmen handlar så mycket om den fysiska längtan, om passionen, gjorde den antagligen censorerna själva lite svettiga och generade.

På sistone har popkulturen svämmat över av vampyrberättelser, från Tomas Alfredsons hyllade filmatisering av John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in, till den kitschiga vampyrserien True blood, med Alexander Skarsgård som dekadent vikingavampyr. Stephenie Meyers vampyrer skiljer sig en hel del från Bram Stokers och Bela Lugosis traditionella blodsugare – de är till exempel inte renodlat onda, och solljuset får deras hud att glittra.

– Jag tycker om författare som bygger upp en egen värld, som Stephenie Meyer och J K Rowling. De bygger upp en ny värld, helt, och tänker verkligen på allt. Det är små detaljer som gör hela boken, säger Alexandra Surell.

Catherine Hardwicke tycker att vampyrer är intressanta som symboler för tonårstiden.

– I tonåren har man helt plötsligt en massa hormoner som härjar i kroppen och för första gången får man en massa begär. Det påminner om hur Edward känner, han har dessa primala drifter som han kämpar så hårt för att kontrollera. Så det finns likheter mellan vampyrer och tonåringar.